Bandmask smittar människor när de äter eller dricker något som innehåller maskens ägg eller larver. Ofta ger en bandmaskinfektion inga symtom alls, vilket innebär att du kan bära på parasiten utan att veta om det. Det gäller särskilt vuxna bandmaskar i tarmen, som utvecklas när man får i sig larver. Får man däremot i sig bandmaskägg, som sedan utvecklas till larver, kan dessa lämna tarmen och bilda cystor i lungor eller lever – något som i värsta fall kan vara livshotande.
Bandmaskar som enbart finns i tarmen brukar kunna avlägsnas och dödas effektivt med orala läkemedel, exempelvis Biltricide (prazikvantel) eller Albenza (albendazol). Läkemedlen verkar i matsmältningskanalen där de dödar och bryter ner de vuxna maskarna. Behandlingen kan behöva pågå i flera veckor, i vissa fall till och med månader, eftersom läkemedlen inte verkar mot äggen. När nya ägg kläcks och utvecklas till vuxna maskar måste dessa också bekämpas med fortsatt medicinering.
När bandmask sprider sig utanför tarmen och bildar cystor räcker det ofta inte med enbart läkemedelsbehandling. Då kan kortisonpreparat (steroider) behövas för att minska den inflammation som maskarnas närvaro i kroppens vävnader orsakar. I många fall krävs även kirurgi för att ta bort både cystorna och maskarna. I sällsynta fall kan till och med organtransplantation bli nödvändig för att helt avlägsna bandmask och cystor från kroppen.
Behandling mot bandmask lyckas i cirka 95 procent av fallen när maskarna enbart finns i tarmen. För att försäkra sig om att alla maskar har avlägsnats begär läkaren vanligtvis ett avföringsprov en månad efter avslutad medicinering, följt av ytterligare ett prov tre månader efter behandlingens slut. På så sätt kan man tidigt upptäcka om maskar återuppstått och vid behov sätta in ny behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online