Kirurger utför kolektomi – partiell eller fullständig borttagning av patientens kolon, det vill säga tjocktarmen – för att behandla en rad olika tillstånd och sjukdomar, däribland tjocktarmscancer. Ingreppet är förknippat med ett antal kortvariga komplikationer, och det finns alltid en risk att det ursprungliga tillståndet återkommer. Själva kolektomin har dock i regel en god långsiktig prognos för patienten.
En kolektomi är ett kirurgiskt ingrepp där kirurgen tar bort hela eller delar av patientens kolon. Olika former av partiell kolektomi används för att behandla tillstånd som tjocktarmscancer, divertikulit och godartade polyper i kolon. Total kolektomi, där hela tjocktarmen tas bort, utförs oftast vid ulcerös kolit.
Kirurgen får tillgång till tjocktarmen antingen genom ett enda långt snitt i buken (öppen kolektomi) eller genom flera små snitt (den mindre invasiva laparoskopiska kolektomin, ofta kallad titthålskirurgi).
När det är möjligt sammanfogar kirurgen de två friska ändarna av tjocktarmen med varandra, så att patienten fortsätter att göra avföring via anus på vanligt sätt. I vissa fall är detta dock inte möjligt. Då – eller tillfälligt i vissa andra situationer – kopplas tarmen ut till kroppens utsida, där avfall samlas upp i en kolostomipåse.
På kort sikt innebär en kolektomi flera allvarliga risker. Möjliga komplikationer inkluderar blödningar, infektioner, skador på andra organ, blodkärl, urinledare och urinblåsa, läckage från den plats där tarmändarna sammanfogats, blodproppar, bråck och tarmblockering. Patientens avföring kan också bli mycket lös under en period efter operationen.
Det är viktigt att skilja mellan kolektomens egna långsiktiga effekter och risken att det ursprungliga tillståndet som ledde till operationen återkommer. Även efter en total kolektomi kan patienten normalt återgå till sina vanliga aktiviteter inom två till tre veckor, men tunga lyft bör undvikas i ytterligare några veckor därefter.
Prognosen för patienter som genomgått en kolektomi är i allmänhet god, och själva ingreppet orsakar sällan några större biverkningar. Hos vissa patienter kan dock lösa avföringar bestå, liksom ett ökat behov av att gå på toaletten. För patienter med kolostomipåse tillkommer naturligtvis de livsstilsförändringar och praktiska besvär som påsen innebär. På längre sikt finns dessutom alltid en risk att det ursprungliga sjukdomstillståndet återkommer, vilket gör regelbundna uppföljningsbesök hos läkare extra viktiga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online