Crohns sjukdom är en kronisk autoimmun inflammatorisk tarmsjukdom som oftast drabbar tunntarmens sista del, ileum (krumtarmen). När sjukdomen sitter där kallas den ileit. Ett typiskt drag för Crohns sjukdom är att friska tarmavsnitt kan förekomma mellan områden med sår och inflammation.
Vanliga symptom vid Crohns sjukdom i tunntarmen är täta tarmrörelser som kan vara lösa och vattniga, feber, magkramper samt i vissa fall blödning från ändtarmen. Andra symptom är nedsatt aptit, viktnedgång och kronisk trötthet. Hos barn och ungdomar kan sjukdomen leda till försenad tillväxt och utveckling. Symptomen kommer ofta i skov, eftersom sjukdomen alternerar mellan perioder av aktiv inflammation och lugnare remissionsperioder.
Den exakta orsaken till Crohns sjukdom är ännu okänd, och forskning pågår kontinuerligt. Man vet dock att det rör sig om en autoimmun sjukdom, där immunförsvaret angriper kroppens egen tarmvävnad, och att ärftlighet spelar en roll. Vissa grupper löper högre risk än andra. Har du en släkting med Crohns sjukdom är risken att själv insjukna ungefär tio gånger större. Även amerikanska judar med europeisk bakgrund har visat sig ha fyra till fem gånger förhöjd risk.
Crohns sjukdom kan vara svår att diagnosticera eftersom symptomen liknar många andra tarmsjukdomar. Ofta krävs en kombination av flera undersökningar, till exempel blodprover, endoskopi, koloskopi, vävnadsprover (biopsier) med patologisk bedömning, datortomografi (CT) samt röntgenundersökning av tunntarmen.
Vid endoskopi och koloskopi förs en flexibel, belyst slang in i kroppen – antingen genom munnen för att undersöka magsäcken eller via ändtarmsöppningen för att granska tjocktarmen. Ibland används även så kallad kapselendoskopi: patienten sväljer en liten kapsel med inbyggd kamera som fotograferar matsmältningskanalen på sin väg genom kroppen.
Behandlingen syftar till att dämpa inflammationen och kontrollera symptomen. Den inkluderar antiinflammatoriska läkemedel som sulfasalazin, mesalazin och kortisonpreparat (kortikosteroider). Immundämpande läkemedel som används är bland annat azatioprin, merkaptopurin, infliximab (Remicade), adalimumab (Humira), certolizumab pegol, metotrexat, ciklosporin och natalizumab.
I vissa fall förskrivs antibiotika, exempelvis metronidazol (Flagyl) eller ciprofloxacin. För att lindra enskilda symptom kan även antidiarrémedel, laxermedel, jerntillskott, smärtstillande läkemedel, kalcium, D-vitamin och B12-vitamin användas.
Möjliga komplikationer vid Crohns sjukdom är:
Tarmobstruktion – förträngning av tarmen som hindrar passagen av mat och avföring.
Fistlar – onormala gångar som bildas när sår växer genom olika delar av tarmen, ut till hudytan eller till och med mellan inre organ.
Analfissurer – smärtsamma sprickor i huden runt ändtarmsöppningen.
Undernäring – till följd av nedsatt näringsupptag i den inflammerade tarmen.
Crohns sjukdom kan även ge upphov till andra hälsoproblem, som ledinflammation (artrit), njursten, gallsten, inflammation i hud eller ögon samt, i vissa fall, inflammation i gallgångarna.
Risken att utveckla tjocktarmscancer är förhöjd hos personer med Crohns sjukdom. Även de immundämpande läkemedel som används i behandlingen kan öka cancerrisken, och kombinationer av flera sådana läkemedel kan innebära en ytterligare förhöjd risk. Därför är regelbundna kontroller och uppföljning hos läkare extra viktigt för dig som lever med Crohns sjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online