En polyp är i grunden en ansamling celler som buktar ut från en organs vägg. Vid tarmpolyper, även kallade kolonpolyper, bildas dessa utväxter längs slemhinnan i tjocktarmen. Den viktigaste skillnaden mellan tarmpolyper och polyper som kan uppstå på andra ställen i kroppen är att tarmpolyper kan utvecklas till cancer. Det gör dem extra viktiga att upptäcka och följa upp.
När någon utvecklar polyper i tarmen kan det ge upphov till flera tydliga symtom. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att många gånger inte ger några symtom alls, vilket gör regelbundna undersökningar ännu mer betydelsefulla. Här går vi igenom de vanligaste tecknen på tarmpolyper.
För många personer orsakar tarmpolyper inga symtom överhuvudtaget. Det beror främst på polypernas storlek och form. När polyperna är relativt små, ungefär lika stora som en ärt, stör de inte tjocktarmens normala funktion. Därför är det extra viktigt, särskilt i takt med att man blir äldre, att gå på regelbundna kontroller och screeningundersökningar för att upptäcka polyper i tid.
Tarmpolyper kan hos vissa personer leda till rektal blödning. När en polyp växer i storlek kan den spricka, vilket leder till att ett sår bildas. När dessa sår blöder kan individen lägga märke till spår av blod i underkläderna eller på toalettpappret. Även om blodspår inte alltid tyder på något allvarligt bör det alltid utredas av läkare.
Det är också möjligt att tarmpolyper förändrar utseendet på en persons avföring. När polyper utvecklas till ulcerösa sår kan det utsöndrade blodet blanda sig med avföringen när den passerar. Med tillräckligt mycket blod blir avföringen relativt mörk och becksvart till utseendet, eller strimmig av blod. Det kan också förekomma spår av slem i avföringen.
Hos vissa personer ger en tarmpolyp upphov till återkommande diarré. När en polyp bildas kan den störa tjocktarmens systematiska rörelser. Normalt drar musklerna ihop sig och slappnar av i rytmisk takt, vilket flyttar avföringen genom tarmkanalen. Under denna process absorberas vätska. Men om sammandragningarna blir längre och mer frekventa passerar avföringen snabbare. Ju snabbare den rör sig, desto mindre vätska hinner absorberas, vilket resulterar i diarré.
För andra innebär en tarmpolyp förstoppning. Denna process är i princip motsatsen till diarré: istället för längre och mer frekventa sammandragningar blir de kortare och mer oregelbundna. Eftersom tjocktarmen arbetar i ett så avslappnat läge rör sig avföringen mycket långsammare, vilket ger mer tid för vätskeabsorption. Det gör att avföringen blir hård och svår att passera.
Det är inte heller ovanligt att tarmpolyper orsakar smärta. Smärtan hänger oftast samman med kramp i tjocktarmens väggar. När musklerna drar ihop sig med stor kraft, vilket kan ses vid både diarré och förstoppning, kan fibrerna hamna i spasmer. Spasmen gör att muskeln inte kan slappna av, vilket leder till kramper och smärta.
Även om det inte är lika vanligt som de andra symtomen kan en person också lida av illamående på grund av tarmpolyper, särskilt de som är större i storlek. När polyper blir för stora kan de orsaka en blockering i tarmen, vilket utlöser en reaktion av illamående hos vissa personer. Ibland kan illamåendet vara så intensivt att det leder till kräkningar.
Kontakta din läkare om du upplever blod i avföringen, långvariga förändringar i ditt avföringsmönster eller återkommande buksmärta. Tidig upptäckt av tarmpolyper ökar kraftigt möjligheten till framgångsrik behandling och minskar risken att polyperna utvecklas till cancer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online