Pseudomembranös kolit, även känd som antibiotikaassocierad kolit, är en tarmsjukdom som kan utvecklas efter behandling med antibiotika. När antibiotika används kan den bakteriella balansen i tjocktarmen störas. Det beror till stor del på läkemedlets verkningsmekanism, eftersom det inte kan skilja mellan nyttiga och skadliga bakterier. När antibiotikan dödar de goda bakterierna får de skadliga fria händer att föröka sig okontrollerat. Sker detta i tjocktarmen kan organet bli inflamerat och pseudomembranös kolit utvecklas – ett tillstånd som ofta ger upphov till flera tydliga och besvärande symtom.
De flesta med pseudomembranös kolit drabbas av diarré. Inflammationen i tjocktarmen gör att avföringen passeras genom tarmen betydligt snabbare än normalt. Under en normal matsmältningsprocess hinner vätska absorberas från avföringen medan den färdas genom tjocktarmen. Eftersom processen nu går fortare hinner denna absorption inte ske, och avföringen blir istället lös och vattnig.
Inflammationen som kännetecknar pseudomembranös kolit kan också orsaka smärtsamma kramper i buken. Vid tarmtömning drar musklerna i tjocktarmen ihop sig och slappnar av i en rytmisk rörelse. När inflammation uppstår slappnar tjocktarmen inte längre av i samma takt som den kontraherar, vilket kan leda till intensiva kramper i magregionen.
Pseudomembranös kolit kan även ge upphov till illamående. När de skadliga bakterierna överväxer i tjocktarmen frisätts gifter (toxiner) som sprids i systemet. Medan toxinet finns kvar i tjocktarmen kan det påverka magens funktion och trigga illamående, ibland tillsammans med kräkningar.
Hos vissa personer leder tillståndet till feber. Vanligtvis stiger kroppstemperaturen till över 38,3 grader Celsius, vilket tyder på att kroppen aktivt bekämpar infektionen. Febern är ofta ett tecken på att inflammationen är mer uttalad och bör tas på allvar.
En person som lider av pseudomembranös kolit kan upptäcka blod i avföringen. Det kan visa sig som mörk, tjärliknande avföring eller som synliga blodspår, särskilt när avföringen är lös och vattnig. Hos vissa kan avföringen även innehålla spår av slem eller till och med var – ett tydligt tecken på att tarmslemhinnan är svårt irriterad eller skadad.
Tillståndet kan också leda till vätskebrist, så kallad dehydrering. Detta symtom hänger direkt samman med diarrén. När tjocktarmen inte hinner återabsorbera den vätska som används under matsmältningen stöts den ut ur kroppen via avföringen. Vätskebristen kan bli allvarlig, särskilt om tillståndet lämnas obehandlat under längre tid.
Kontakta vården om du nyligen behandlats med antibiotika och drabbas av kraftig eller långvarig diarré, feber, buksmärta eller blod i avföringen. Tidig diagnos och behandling minskar risken för komplikationer och gör att du kan återhämta dig snabbare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online