Tjocktarmen, även kallad kolon, utgör den nedre delen av matsmältningssystemet. Den är formad som en upp-och-nedvänd "U" och består av tre huvuddelar: den uppåtgående delen (ascendens), som börjar i nedre högra delen av buken och går uppåt under levern, den tvärgående delen (transversum), som löper över buken, samt den S-formade delen (sigmoideum), som leder ner till ändtarmen.
Det finns flera vanliga problem som kan drabba tjocktarmen och påverka en persons allmänna hälsa – vissa betydligt allvarligare än andra. Här går vi igenom de mest förekommande tillstånden, deras symtom och hur de behandlas.
En av de mest allvarliga sjukdomarna är tjocktarmscancer, som börjar i tjocktarmen och kan sprida sig till andra delar av kroppen. American Cancer Society uppskattar att över 110 000 amerikaner varje år får diagnosen tjocktarmscancer. Sjukdomen börjar oftast som en liten ansamling av celler, så kallade polyper. Vissa polyper kan växa och bli cancerogena, men de tidiga stadierna ger ofta få eller inga symtom alls.
Förändringar i tarmvanor, gaser, blod i avföringen och kramp kan dock tyda på tjocktarmscancer. När sjukdomen upptäcks kan den behandlas med kirurgi, kemoterapi, strålbehandling samt andra läkemedel som syftar till att bromsa sjukdomens utveckling. Regelbundna kontroller, exempelvis koloskopi, kan hjälpa till att upptäcka polyper i tid.
Divertikulos är namnet på små fickor som kan bildas i tjocktarmens vägg. Dessa fickor buktar ut genom försvagade områden i tarmväggen och är vanligast bland äldre. Upp till hälften av alla personer över 60 år har sådana fickor, och risken ökar vid kost med lågt fiberinnehåll.
Om fickorna blir inflammerade eller infekterade kallas tillståndet divertikulit, vilket ofta ger buksmärtor, vanligtvis på vänster sida av kroppen. Feber, kräkningar, illamående och förstoppning kan också förekomma. Divertikulit behandlas med antibiotika för att stoppa inflammationen och infektionen, med vila för tarmen genom flytande kost, eller i svårare fall med kirurgi för att ta bort den sjuka delen av tarmen.
Kolit och Crohns sjukdom räknas båda till de inflammatoriska tarmsjukdomarna (IBD). Kolit kännetecknas av inflammation i tarmen och ses vanligtvis i tjocktarmen, medan Crohns sjukdom främst drabbar tunntarmen men även kan förekomma i tjocktarmen. Kolit utvecklas i sammanhängande sträckor av tjocktarmen, medan Crohns sjukdom kan uppträda i flera fläckar spridda genom hela matsmältningskanalen.
Symtom på kolit inkluderar blodig diarré, kramp och buksmärta. Crohns sjukdom ger återkommande diarré, smärta och sår på tarmslemhinnans yta. Behandlingen består av antiinflammatoriska läkemedel, kirurgi samt läkemedel som dämpar immunsystemet, eftersom sjukdomen antas bero på att immunsystemet felaktigt angriper kroppens egna friska vävnader.
Irritabel tarm (IBS) är ett mycket vanligt besvär – enligt Mayo Clinic drabbas cirka 20 procent av alla vuxna i USA. Tillståndet kan ge gaser, uppblåsthet, diarré, förstoppning och kraftiga magkrampar. Besvären är vanligare hos kvinnor än hos män.
Det finns ingen bot mot irritabel tarm, men symtomen kan hanteras framgångsrikt med läkemedel mot diarré och förstoppning, fiberkosttillskott samt genom att identifiera och undvika livsmedel som utlöser besvären. Stresshantering och regelbunden motion kan också lindra symtomen.
En vriden tarm uppstår när ett segment av tarmen vrider sig inom bukhålan, vilket orsakar en förträngning av tjocktarmen. Inom medicinen kallas tillståndet kolonvolvulus, och det är ett allvarligt problem som oftast drabbar medelålders och äldre män.
Symtomen inkluderar kraftig utspänd buk, svår förstoppning eftersom ingenting kan passera det aktuella tarmavsnittet, samt smärta åtföljd av illamående. Blodflödet i området kan dessutom påverkas, vilket riskerar att leda till vävnadsdöd. En vriden tarm diagnostiseras ofta med röntgen och andra bilddiagnostiska undersökningar, och omedelbar kirurgi krävs för att reparera tarmen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online