
Crohns sjukdom är en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som orsakar inflammation i olika delar av matsmältningskanalen. Sjukdomen är uppkallad efter läkaren som först beskrev den och räknas till gruppen inflammatoriska tarmsjukdomar (IBD). Den exakta orsaken är fortfarande okänd, men forskarsamhället tror att den beror på en störning i immunförsvaret och har en genetisk koppling – cirka 20 procent av dem som lider av Crohns sjukdom har en nära släkting med samma diagnos.
Diarré är ett av de vanligaste tecknen på Crohns sjukdom, eftersom sjukdomen gör att tarmarna utsöndrar stora mängder vatten som inte hinner tas upp, vilket leder till lösa avföringar. Kramper i tarmområdet är vanliga och buksmärta är ett klassiskt symtom. Vid Crohns sjukdom drabbas delar av tarmväggen av inflammation och sår, och små sår kan uppstå på tarmarna och ibland även i munnen. Blod i avföringen kan förekomma, liksom aptitlöshet och eventuell viktminskning.
Den inflammation som Crohns sjukdom orsakar kan sprida sig genom tarmväggarna och nå organ som urinblåsan. När detta sker kan det bildas en onormal tunnelliknande struktur som kallas fistel. Fistlar kan gräva sig ut genom huden, oftast i området kring anus. Abscesser brukar då utvecklas som fylls med var och ofta töms genom öppningar i fisteln.
Sjukdomen drabbar män och kvinnor lika och kan uppstå i alla åldrar, men den börjar oftast visa sig när personen är mellan 20 och 30 år gammal. Personer med nordeuropeiskt ursprung har högst förekomst av Crohns sjukdom, men alla etniska grupper kan drabbas. En familjehistoria av Crohns ökar risken, och sjukdomen verkar ha någon form av koppling till urbana miljöer. Rökare är dessutom mer mottagliga för Crohns sjukdom än icke-rökare.
Blodprov som upptäcker specifika antikroppar, anemi och vissa infektioner kan hjälpa till att diagnostisera Crohns sjukdom. Undersökningar som koloskopi är mycket värdefulla för att identifiera tarmsjukdomen. Tarmen kan undersökas med koloskopi samt flexibel sigmoideoskopi, bariumlavemang, tunntarmsröntgen och datortomografi (CT). Dessa undersökningar kan avslöja förekomsten av sår på tarmväggen och inflammation som kan leda till en säker diagnos.
Crohns sjukdom kan inte botas, men den kan behandlas framgångsrikt i de flesta fall. Antiinflammatoriska läkemedel såsom mesalazin används för att minska inflammationen i tarmarna. Immundämpande läkemedel som infliximab (Remicade) har använts för att hålla immunförsvaret i schack, vilket minskar symtomen. Antibiotika som metronidazol (Flagyl) kan hjälpa till att läka abscesser och fistlar som kan utvecklas hos patienter med Crohns sjukdom. Symtomen kan dessutom lindras med laxermedel, antidiarrémediciner, smärtstillande medel och järntillskott. Kirurgi är ett annat behandlingsalternativ – det är ofta möjligt att operera bort sjuka delar av tarmarna för att ge lindring, men sjukdomen återkommer tyvärr ofta i närheten av operationsstället.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online