Nedbrytningen av stärkelse är en komplex process där detta kolhydratrika näringsämne delas upp i enkla sockerarter som kroppen kan ta upp och använda som energi. Processen involverar flera olika enzymer och pågår både i munnen och tunntarmen. Här går vi igenom varje steg i detalj.
Processen inleds redan när du tuggar. Saliven innehåller enzymet salivamylas, som börjar dela upp stärkelsen i mindre molekyler såsom dextriner och maltos. Eftersom maten bara stannar kort tid i munhålan blir dock nedbrytningen här begränsad.
Efter sväljningen passerar maten till magsäcken, där den blandas med magsaft som innehåller saltsyra och andra matsmältningsenzymer. Den sura miljön gör att salivamylassets verksamhet upphör och enzymet denatureras, det vill säga förlorar sin funktion.
När det delvis smälta, sura maginnehållet når tolvfingertarmen frisätts flera enzymer från bukspottkörteln. Det viktigaste av dem är pankreasamylas, som ansvarar för större delen av stärkelsenedbrytningen. Enzymet fortsätter att dela upp dextrinerna och maltosen från munnen i ännu mindre sockerarter, främst maltos och glukos.
Slutprodukterna av stärkelsesmältningen, framför allt glukos, tas upp genom tunntarmens vägg och övergår i blodet. Glukosen fungerar sedan som bränsle för kroppens celler och ger energi till exempelvis muskler och hjärna.
Förutom pankreasamylas producerar tunntarmen även andra enzymer som deltar i nedbrytningen, bland annat glukoamylas, maltas och sukras. Dessa ser till att dextriner och maltos ytterligare delas upp i glukos och andra enkla sockerarter.
När stärkelsen helt omvandlats till glukos kan kroppen effektivt utnyttja energin i kolhydratrika livsmedel. Blir nedbrytningen ofullständig kan osmält stärkelse nå tjocktarmen, där bakterier jäser den. Det kan i sin tur ge besvär som uppblåsthet, gasbildning och obehag i magen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online