
Proteinabsorptionen i tarmen är en noggrant samordnad process där proteiner från maten bryts ner till allt mindre beståndsdelar och därefter förs ut i blodet. Här går vi igenom, steg för steg, hur kroppen tar upp proteinerna och gör dem tillgängliga för kroppens alla funktioner.
När proteinerna når magsäcken möter de saltsyra samt enzymer som kallas proteaser. Tillsammans påbörjar de denatureringen – det vill säga att proteinernas tredimensionella struktur vecklas upp. Detta exponerar mer yta och gör det möjligt för matsmältningsenzymerna att arbeta mer effektivt.
Pepsin, ett proteas som bildas i magsäcken, startar nedbrytningen av proteinerna till mindre polypeptider. Enzymet är som mest aktivt i den sura miljö som råder i magsäcken, vilket gör att den första fasen av proteinnedbrytningen sker just här.
När delvis nedbrutna proteiner når tunntarmen utsöndrar bukspottskörteln flera viktiga matsmältningsenzymer, bland annat trypsin, kimotrypsin och karboxypeptidaser. Dessa enzymer bryter vidare polypeptiderna till ännu mindre fragment, såsom aminosyror och dipeptider.
Tunntarmens slemhinna är täckt av specialiserade celler som kallas enterocyter. Dessa bär på mikrovilli (borstbräm) som avsevärt ökar ytan för absorption. Enterocyterna använder specifika transportsystem för att ta upp näringsämnena:
När aminosyrorna väl befinner sig inne i enterocyterna transporteras de ut i blodbanan via vena portae, även kallad portvenen. Denna ven leder blodet från tarmarna till levern, där en del av aminosyrorna kan metaboliseras eller lagras innan de når den systemiska cirkulationen och resten av kroppen.
Efter absorptionen transporteras aminosyrorna runt i hela kroppen, där de används till en rad olika ändamål – bland annat proteinsyntes (bygget av muskler, enzymer och hormoner), energiproduktion samt andra livsviktiga metabola processer. På så sätt blir det protein du äter till byggstenarna som kroppen behöver varje dag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online