Illamående åtföljer migrän i 70–80% av attackerna och kräkningar i ~30%. Det är inte bara en biverkning – det är integrerat i migränpatofysiologin.
Mekanismer
- Hjärnstamsaktivering: Migränutlösare (kortikal spridd depression, trigeminovaskulär aktivering) stimulerar area postrema (kemoreceptortriggzon) och vestibulära kärnor i medulla oblongata.
- Neurotransmittoröverskott: Serotonin (5-HT), dopamin, substans P, CGRP-frigivning irriterar magslemhinna och aktiverar emetiska banor.
- Autonom dysreglering: Sympatisk hämmning + parasympatisk överdrift → magstas (gastropares) → illamående, dålig oral läkemedelsupptag.
- Viscerala afferenta känslighetsökning: Trigeminocervikalt komplex konvergens förstärker tarm-hjärna signalering.
Riktade behandlingar
- Antiemetika: Ondansetron (5-HT₃ antagonist), metoklopramid (D₂ antagonist + prokinetisk), proklorperazin (D₂ + 5-HT₃).
- Triptaner (Sumatriptan, Rizatriptan, Eletriptan): 5-HT₁B/₁D agonister – avbryter migrän + minskar illamående; icke-orala vägar (nasal, SC) kringgår gastropares.
- Gepanter (Rimegepant, Ubrogepant) & Ditaner (Lasmiditan): Akuta migränmedel med anti-illamående effekt; ingen vaskokontraktion.
- Profylaktika minskar illamående-börda: Topiramat, beta-blockers, CGRP mAbs, onabotulinumtoxinA.
Behandla alltid illamående aggressivt – det förhindrar oral läkemedelsupptag och förvärrar funktionsnedsättning.
