Sekundär progressiv MS (SPMS) är ett av fyra sjukdomsförlopp vid multipel skleros. Även om ett botemedel mot MS fortfarande saknas har de godkända behandlingarna för SPMS visat sig kunna bromsa utvecklingen av funktionsnedsättningar som orsakas av skador på myelinskidan – det skyddande höljet som omger nerverna.
Här går vi igenom de vanligaste behandlingsalternativen som används vid sekundär progressiv MS.
De två typerna av interferonbehandlingar är beta-1a (Avonex och Rebif) och beta-1b (Betaferon och Extavia). Injektionsfrekvensen varierar beroende på preparat – från en gång i veckan till flera gånger per vecka – och patienten injicerar själv läkemedlet antingen under huden eller i muskeln.
Glatirameracetat (Copaxone) injiceras dagligen under huden. Patienter rapporterar i allmänhet relativt milda biverkningar, såsom utslag samt rodnad och svullnad vid injektionsstället.
Mitoxantron (Novantrone), som ursprungligen användes för att behandla vissa cancerformer, är den enda läkemedelsbehandling som godkänts specifikt för SPMS. Behandlingen ges intravenöst av vårdpersonal i hemmet eller på läkarmottagning, en gång var tredje månad, med en övre gräns på åtta till tolv behandlingar under en period av två till tre år.
Natalizumab (Tysabri) administreras intravenöst en gång var fjärde vecka. Särskilda försiktighetsåtgärder gäller på grund av risken för PML – en potentiellt dödlig hjärninfektion. Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA krävde att Biogen, tillverkaren av Tysabri, skulle införa ett särskilt program – numera känt som TOUCH – för säker distribution och administration av läkemedlet.
Vid ett MS-anfall (exacerbation) orsakat av inflammation i nervfibrerna ordineras ofta kortikosteroidbehandling för att minska både svårighetsgraden av symtomen och hur länge anfallet varar. Kortisonpreparat i tablettform, exempelvis prednison, tas av patienten själv hemma. Vid svårare symtom kan kortikosteroider som Solu-Medrol eller Decadron behöva ges intravenöst.
Val av behandling vid sekundär progressiv MS bör alltid göras tillsammans med en neurolog, med hänsyn till sjukdomens stadium, tidigare behandlingserfarenhet och individuella riskfaktorer. Regelbunden uppföljning och kontroller är avgörande för att optimera effekten av behandlingen och minimera risken för biverkningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online