Definition
Skleros (grekiska skleros = hård) = patologisk förhårdning/ärrbildning. Vid MS avser det demyeliniserande läsker (plack) som blir gliotiska (astrocyärt ärr) över tid.
Patologisk sekvens
- Inflammatorisk infiltrat: T-celler (CD4+ Th1/Th17, CD8+), B-celler, mikroglia korsar blod-hjärnbarriären.
- Demyelinisering: Antikropp/komplement-medierad + makrofag avtagning av myelin.
- Axontransection: Akut (inflammatorisk) + kronisk (energibrister).
- Glios: Astrocyt proliferasjon → tät gliär ärr (sklerotisk plack).
- Remyelinisering: Ofta ofullständig; skuggplack (tunn myelin).
Läsionsklassificering
- Aktiv (akut): Gadolinium-förstärkande på MRI; inflammatoriska celler närvarande.
- Kroniskt aktiv (smoldering): Rim av mikroglial aktivering (paramagnetisk rim på 7T MRI); långsam expansion.
- Kroniskt inaktiv: Gliär ärr, ingen förstärkning, stabil.
- Kortikal vs Vit substans: Kortikala läsker svårare att se; korrelerar med kognitiv/fysisk funktionsnedsättning.
Fenotypisk korrelation
- Återfalls-Remitterande (RRMS): Fokala inflammatoriska plack; återfall = nya Gd+ läsker.
- Progressiv (SPMS/PPMS): Diffus neurodegeneration, kroniskt aktiva läsker, kortikal patologi, kompartimentaliserad inflammation.
Bilddiagnostik och biomarkörer
- MRI: T2/FLAIR (läsionsbörda), Gd+ (aktivitet), hjärnatropi (neurodegeneration)
- Ryggmärgsvätska: Oligoklonala band (intratekal IgG-syntes)
- Serum: Neurofilament ljus kedja (NfL) – axonal skademarkör
Terapeutisk implikation
DMTs riktar in inflammation (minskar ny skleros). Neuroprotektion/remyeliniseringsstrategier syftar till att begränsa kronisk skleros progress. Tidig behandling = mindre ackumulerad skleros.
