En exciterbar muskel är muskelvävnad som har förmågan att reagera på stimulering genom att generera en aktionspotential, vilket i sin tur leder till muskelkontraktion. Det finns två huvudtyper av exciterbar muskelvävnad i kroppen: skelettmuskel och hjärtmuskel.
Skelettmuskulaturen är viljemässigt styrd, vilket innebär att den kontrolleras medvetet av det somatiska nervsystemet. Den består av enskilda muskelfibrer, som var och en omges av ett sarkolemm – muskelcellens yttermembran. När en nervimpuls når skelettmuskeln depolariseras sarkolemman, vilket utlöser en aktionspotential som fortleder längs hela muskelfibern.
Denna depolarisering gör att kalciumjoner frisätts från det sarkoplasmiska retikulet. Kalciumjonerna binder till troponin, vilket förändrar formen på komplexet troponin–tropomyosin. Därmed blir bindningsställena på aktinfilamenten tillgängliga, så att myosinhuvudena kan fästa och bilda tvärbryggor – mekanismen som driver muskelkontraktionen.
Hjärtmuskulaturen är oviljemässig, alltså styrs den inte av medvetna beslut. Den återfinns i hjärtat och ansvarar för pumpverksamheten som cirkulerar blodet genom hela kroppen. Hjärtmuskelcellerna är sammanlänkade av specialiserade strukturer som kallas glansiga band (disci intercalares). Dessa möjliggör en snabb och välkoordinerad fortledning av aktionspotentialer genom hela hjärtmuskulaturen.
När en aktionspotential når hjärtmuskelcellen frisätts kalciumjoner från det sarkoplasmiska retikulet. Detta initierar samma molekylära händelsekedja som vid skelettmuskelkontraktion, vilket resulterar i att hjärtmuskeln drar ihop sig.
Både skelettmuskulatur och hjärtmuskulatur är exciterbara, det vill säga båda kan generera aktionspotentialer som svar på specifika stimuli. Skillnaden ligger i styrningen: skelettmuskulaturen kontrolleras viljemässigt av nervsystemet, medan hjärtmuskulaturen kontraherar automatiskt och regleras av specialiserade retledningsbanor i hjärtat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online