Hur stor kraft en muskel kan utveckla under en enda kontraktion beror på flera faktorer, bland annat muskelns storlek, typ och fysiologiska tillstånd. För att förstå helheten är det dock klokt att börja med kraften som genereras av de minsta byggnadsstenarna – de individuella muskelfibrerna.
Under en kontraktion bestäms kraften i en enskild muskelfiber av antalet myosinhuvuden (tvärbryggor) som binder mellan de tjocka och tunna filamenten – aktin och myosin – inne i sarkomererna, muskelns grundläggande sammandragande enheter. Varje myosinhuvud som fäster vid aktin kan alstra en kraft på cirka 5–10 piconewton (pN).
Den totala kraften från en muskelfiber blir därmed summan av alla krafter som myosinhuvudena inom sarkomererna genererar. Kraftutbytet beror alltså både på antalet sarkomerer i serie och på antalet myosinhuvuden per sarkomer.
I skelettmuskulatur påverkas kraften vid en enkel ryckkontraktion (ett kort cykel av sammandragning och avslappning) av hela muskeln av flera faktorer:
När flera motoriska enheter rekryteras samtidigt och musklerna aktiveras maximalt ökar kraftproduktionen markant, vilket leder till kraftigare kontraktioner. Detta fenomen kallas kraftsummation och är avgörande för att kunna generera höga kraftnivåer vid viljemässiga rörelser.
Kraften vid en enda muskelkontraktion varierar kraftigt mellan olika muskler och individer. Som en grov uppskattning ligger förmågan hos en enskild skelettmuskelfiber runt 10 pN, medan en hel muskel vid maximal kontraktion kan utveckla flera hundra newton (N). Skillnaden illustrerar tydligt hur tusentals små krafter adderas till imponerande prestationer i kroppens muskulatur.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online