En defibrillator som drivs med växelström (AC) är den typ av apparat som använder en parallell efterurladdningskrets för att åstadkomma en varaktig muskelkontraktion.
I en växelströmsdefibrillator kopplas kretsen parallellt över utgången efter huvudurladdningen. Det innebär att strömfortledningen inte upphör omedelbart när den primära urladdningen är klar, utan fortsätter under en kortare period. Denna förlängda strömgenomgång stimulerar muskulaturen upprepade gånger, vilket resulterar i en ihållande muskelkontraktion.
Till skillnad från likström (DC), som ger ett kortvarigt energitillskott, levererar växelströmen en pulserande ström. När pulserna följer varandra snabbt kan muskeln inte slappna av mellan impulserna, vilket leder till en sammandragning som kvarstår – ofta beskriven som tetani.
Denna egenskap är en av anledningarna till att äldre AC-defibrillatorer har ersatts av moderna enheter baserade på likström. Dagens biphasiska defibrillatorer ger kontrollerade, korta energipulser som är effektivare och skonsammare mot hjärtmuskulaturen, samtidigt som risken för oönskade varaktiga muskelkontraktioner minskar betydligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online