Hjärtmuskel (myokard) är en specialiserad strierad muskel med egenskaper som möjliggör kontinuerlig, rytmisk kontraktion.
Viktiga strukturdrag
- Förgrenade fibrer + intercalerade diskar: Gap-junctioner (connexin 43) → snabb elektrisk koppling; desmosomer → mekanisk adhäson.
- Enkärnig, central (vs. flerkärnig skelettmuskel).
- Rika med mitokondrier (30–40 % volym): Hög oxidativ kapacitet; utmattningsresistent.
- T-tubuler vid Z-linjer (inte A-I-gräns); dyader (T-tubul + SR terminal cistern).
Elektrofysiologiska egenskaper
- Autorytmicitet: SA-nod spontan depolarisation (funny current If, Ca²⁺-klocka).
- Långt aktionspotential (200–400 ms) med plató (Ca²⁺-influx) → lång refraktärperiod → förhindrar tetanus.
- Excitation-kontraktion-koppling: Ca²⁺-inducerad Ca²⁺-frigivning (RyR2).
Funktionellt syncytium
Förmakssyncytium + kammarsyncytium (elektriskt isolerade av fibrosa skelettet utom AV-nod). Möjliggör samordnad kontraktion som en enhet.
Autonom modulering
- Sympatisk (β₁): ↑HR, ↑kontraktilitet, ↑konduktion.
- Parasympatisk (M₂): ↓HR, ↓AV-konduktion.
Klinisk relevans
- Iskemi → ATP-utarmning → kontraktilitetsfel, arytmi.
- Hjärtsvikt: remodelering, fibros, förändrad Ca²⁺-hantering.
- Kanalopati (Long QT, Brugada) → plötslig död.
Hjärtmuskelns unika design upprätthåller ~3 miljarder slag/livstid utan utmattning.
