Cervikal radiopati är ett tillstånd i nacken som orsakas av enklämd och/eller inflammerad nervrot. Termen radiopati beskriver smärta, stickningar och domningar som uppstår i nacken och strålar ut i axeln och armarna. Den första behandlingsformen är vila, vilket minskar rörelsen och kan lindra nervens irritation. När vila inte räcker till rekommenderas ofta en nackkrage eller en ergonomisk nackkudde för att avlasta nacken. Om konventionell behandling inte ger resultat finns andra alternativ som fysioterapi, läkemedel och i vissa fall kirurgi.
Vila är ofta det första steget i behandlingen. Genom att minska rörelser i nacken kan irritationen i nerven lindras. Om vila inte ger tillräcklig effekt kan en nackkrage eller en specialanpassad nackkudde användas för att minska belastningen på nacken under både dag och natt.
Personer som har diagnostiserats med cervikal radiopati upplever ofta lindring av symtomen i nacken och övre extremiteterna genom fysioterapi. Behandlingen fokuserar på styrkande övningar för nacken som minskar trycket och kompressionen på nerverna. Träningen kombineras ofta med undervisning i korrekt hållning, cervikal traction (som sträcker ut och avlastar nacken) samt elektrisk stimulering som en del av ett helhetsinriktat behandlingsprogram. Fysioterapi utförs vanligtvis två till tre gånger per vecka och kan pågå i sex veckor eller längre.
Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), muskelavslappnande medel och smärtlindrande preparat förskrivs för att behandla nacksmärta, minska inflammation och lindra domningar och stickningar. Om dessa läkemedel inte ger tillräcklig effekt kan kortikosteroidinjektioner eller epiduralblock i halsryggen ges för att blockera smärta och minska svullnad.
Kirurgi är det sista behandlingsalternativet när alla andra behandlingsmetoder har prövats utan framgång. Kirurgiska ingrepp i halsryggen inkluderar foraminotomi (där passagen för nerverötterna i nacken vidgas), diskektomi (där den disk som orsakar nervproblemen tas bort) och fusion (där två eller flera kotor i halsryggens region C1–C7 sammanfogas för att öka diskutrymmet och lindra kompression eller nervtryck).
De vanligaste orsakerna till cervikal radiopati är diskdegeneration, diskbråck och instabilitet i ryggraden. Ett diskbråck kan trycka mot en nerv och orsaka svullnad och irritation när disken buktar ut i halsryggen. Spinal stenos är en förträngning av det utrymme där nerverötterna passerar genom nacken. När detta inträffar kan nerverna komprimeras, vilket ger upphov till smärta, stickningar och domningar i nacken och armarna. Degenerativ disksjukdom gör att diskarna krymper till följd av åldrande eller kemiska förändringar. Dämpningsutrymmet mellan kotorna minskar, vilket gör att kotorna förskjuts och trycker mot varandra – detta kan i sin tur leda till klämda nerver.
Diagnostik av cervikal radiopati inleds med en fullständig fysisk undersökning och en genomgång av patientens sjukdomshistoria för att avgöra om det finns någon benägenhet för ryggsjukdomar. Läkaren kan också beställa en röntgenundersökning av halsryggen för att se om diskar eller bensporrer orsakar symtomen. Vid behov kompletteras undersökningen med avbildning genom magnetresonanstomografi (MRI) eller datortomografi (CT). Elektriska tester i nacken för att mäta nervsignaler och impulser, såsom elektromyografi (EMG) och cervikal rotstimulering (CRS), är ytterligare diagnostiska möjligheter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online