"Styvnackad": Biblisk ursprung och modern betydelse

Biblisk ursprung

Uttrycket "styvnackad" (hebreiska: qesheh oref, bokstavligen "hård nacke") förekommer över ett dussin gånger i det hebreiska bibeln, nästan uteslutande beskriver israeliters hårda motstånd mot Guds bud.

Viktiga passager

• 2 Mosebok 32:9 – Efter guldkalvhändelsen: "Jag har sett detta folk, och se, de är ett styvnackat folk."
• 2 Mosebok 33:3, 5; 34:9 – Gud hotar att förgöra dem för deras styvnackighet.
• 5 Mosebok 9:6, 13; 10:16; 31:27 – Mose upprepar: "Du är ett styvnackat folk."
• 2 Krönikebok 30:8; 36:13 – Senare kungar och folket också beskrivs så.
• Apostlagärningarna 7:51 – Stefans predikan: "I styvnackade, omskurna i hjärta och öron, ni motstår alltid den Helige Anden."

Figurativ betydelse

Ett dragdjur som vägrar vända nacken för joket kan inte styras. Metaforiskt betecknar "styvnackad":

• Enviskhet, hårdhudadhet
• Vägran att underkasta sig auktoritet eller korrektion
• Högmod, egenvilja, andligt motstånd

Modern användning

Idag används termen sekulärt för att beskriva vem som helst – individer, grupper, institutioner – som är oflexibla, oförböjliga eller envist motståndskraftiga mot förändring, förnuft eller auktoritet.

Anmärkning om Markus 9:18

Referensen i vissa källor till Markus 9:18 ("styvnackad" beskriver en pojke med epilepsy) verkar vara en felaktig tillskrivning. Verset beskriver en "ande som gör honom stum" och krampanfall; "styvnackad" finns inte i den grekiska texten. Termens bibliska användning är övervägande metaforisk för enviskhet.