Fenytoin (varumärkesnamn Dilantin, i Sverige även Epanutin) är ett antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla och kontrollera epileptiska anfall. Läkemedlet finns i doseringsstyrkor anpassade för både barn och vuxna. En depåformulering med förlängd frisättning finns också tillgänglig, vilket ger patienten ökad bekvämlighet genom att endast en dos behövs per dag. Fenytoin kan även användas i kombination med andra antiepileptiska läkemedel.
Fenytoin är godkänt för behandling av tonisk-kloniska anfall (grand mal) samt komplexa partiella anfall. Läkemedlet kan ges oralt i tablett- eller flytande form, eller som intravenös injektion. Doseringen är mycket individanpassad och måste anpassas noggrant för varje enskild patient.
Det finns många potentiella läkemedelsinteraktioner med fenytoin, varav vissa kan vara farliga. Fenytoin kan sänka koncentrationen av flera läkemedel, bland annat kortikosteroider, digoxin, warfarin (Coumadin), metadon, p-piller, paroxetin (Paxil) och östrogener. Patienter som behandlas med fenytoin kan därför behöva dosjustering av sina övriga läkemedel.
Andra läkemedel påverkar också fenytoins metabolism. Rifampicin och fenobarbital kan sänka fenytoinnivåerna i blodet. Läkemedel som ökar fenytoinnivåerna inkluderar amiodaron, flukonazol (Diflucan), fluoxetin (Prozac), cimetidin (Tagamet), omeprazol (Prilosec) samt antacida innehållande kalciumkarbonat.
Fenytoin absorberas långsamt från mag-tarmkanalen men snabbt vid intravenös infusion. Ämnet passerar över i cerebrospinalvätska, bröstmjölk, placenta samt andra kroppsvävnader och vätskor. Större delen metaboliseras i levern, medan en mindre mängd utsöndras via urinen.
Fenytoin passerar över i både bröstmjölk och placenta och kan orsaka fosterskador. Läkemedlet bör endast användas under graviditet om nyttan bedöms överstiga riskerna, och alltid under noggrann övervakning av patientens läkare.
Fenytoin kan orsaka illamående, buksmärta och förstoppning. Blodsockernivån kan stiga, vilket innebär att blodsockret bör övervakas noga, särskilt hos patienter med diabetes. Risken för blödningar och infektioner ökar, liksom risken för anemi och benskörhet. Yrsel, dåsighet och ostadig gång kan också förekomma.
Sjuksköterskan bör bedöma patienten med avseende på feber, hudutslag och förstorade lymfkörtlar. Munhygienen ska övervakas och tandköttet kontrolleras med hänsyn till risk för tandköttsöverväxt (gingival hyperplasi). Laboratorieprover bör följas, inklusive blodstatus (CBC), trombocytantal, albumin, urinanalys samt lever- och sköldkörtelfunktionstester. Fenytoins blodkoncentration bör dessutom kontrolleras regelbundet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online