Genetiska mutationsstörningar är ärftliga sjukdomar som orsakas av förändringar i arvsmassan. Cerebral pares (CP), en neurologisk störning som påverkar kroppsrörelser och muskelkoordination, är däremot inte en genetisk mutationsstörning.
Cerebral pares kan istället utvecklas till följd av skador på fostret under graviditeten, komplikationer i samband med förlossningen eller traumatiska skador under barndomen. Nedan går vi igenom de vanligaste orsakerna och riskfaktorerna.
Cerebral pares är ett resultat av en hjärnskada. Svårighetsgraden av tillståndet varierar från person till person och beror på hur omfattande hjärnskadan är. Symtomen kan därmed spänna från lätta motoriska besvär till betydande funktionsnedsättningar som påverkar rörelse, balans och muskelkontroll.
Skador på fostret, exempelvis en fosterstroke eller en infektion under graviditeten, kan leda till den typ av hjärnskada som är förknippad med cerebral pares. Fostret är som mest sårbart under de första fem månaderna av graviditeten, vilket gör god mödrahälsovård extra viktig under denna period.
Komplikationer i samband med förlossningen, till exempel att barnet inte får tillräckligt med syre, kan orsaka cerebral pares. Även underviktiga barn och barn som föds för tidigt löper ökad risk att utveckla CP, eftersom deras hjärnor ännu inte hunnit fullborda sin utveckling.
I sällsynta fall utvecklas cerebral pares först efter födseln. Detta kan orsakas av en traumatisk skada under spädbarns- eller barndomen. En sådan skada kan uppstå till exempel vid barnmisshandel eller i samband med en bilolycka.
Även om cerebral pares inte är en genetisk mutationsstörning finns det vissa genetiska riskfaktorer som kan öka sannolikheten. Kvinnor som lider av anfall eller har en intellektuell funktionsnedsättning löper större risk att föda ett barn med CP. Det är dock viktigt att komma ihåg att dessa faktorer endast innebär en förhöjd risk – de betyder inte att barnet kommer att drabbas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online