Infektiös mononukleos (IM) är ett kliniskt syndrom orsakat primärt av Epstein-Barr-virus (EBV) (90% av fall), ett herpesvirus som smittar via saliv ("kyss-sjukdom"). Högst incidens: tonåringar och unga vuxna.
Klinisk presentation
- Klassisk triad: Feber, faryngit (exsudativ tonsillit), cervikal lymfadenopati (posterior > anterior).
- Trötthet: Djup, ofta disproportionerlig; kan bestå veckor till månader.
- Splenomegali: 50% (palperbar); risk för ruptur (sällsynt, ~0,1–0,5%).
- Hepatit: Mild transaminasförhöjning (AST/ALT 2–3× ULN) i 80–90%; ikterus <5%.
- Utslag: Makulopapulärt (5–15%); ampicillin/amoxicillin-inducerat utslag i 80–100% om givet (inte en sann allergi).
- Atypiska lymfocyter: >10% på perifer utsträckning (aktiverade CD8+ T-celler).
Diagnostik
- Heterofil antikroppstest (Monospot®): Snabbt, specifikt (~85%), okänsligt tidigt (<70% vecka 1). Falska positivt vid lymphom, andra infektioner.
- EBV-specifik serologi: VCA-IgM (akut), VCA-IgG (tidigare/akut), EBNA-IgG (tidigare, dyker upp 2–4 månader). Definitiv.
- Blodstatus: Lymfocytos med atypiska lymfocyter; mild trombocytopeni.
Hantering (Stödjande)
- Inget antiviral (acyclovir minskar utsöndring men inte kliniskt förlopp).
- Vila: Efter behov; strikt sängvila ej nödvändig.
- Hydrering, analgetika: Paracetamol/NSAID för feber/smärta.
- Kortikosteroider (prednisolon): Endast för luftvägsobstruktion (massiv tonsillhypertrofi), svår hemolytisk anemi, trombocytopeni, neurologiska komplikationer.
- Aktivitetsrestriktion: Ingen kontaktsport / tunga lyft × 3–4 veckor (splenrupturrisk). Gradvis återgång.
Komplikationer
- Splenruptur (akut).
- Luftvägsobstruktion.
- Neurologiska: encefalit, meningit, Guillain-Barré, transversal myelit.
- Hematologiska: autoimmun hemolytisk anemi, ITP, DIC.
- X-bunden lymphoproliferativt syndrom (SH2D1A-mutation) — dödligt IM hos män.
Prevention
- Inget vaccin (EBV-vaccin i studier).
- Undvik delning av salivkontraminerade föremål (drycker, bestick, tandborstar).
- Handhygien.
Återgång till sport/aktivitet
- Asymptomatisk + afebril × 48h + ingen splenomegali på ultraljud (eller 3–4 veckor om inget ultraljud).
- Gradvis progressiv över 7–10 dagar.
De flesta återhämtar fullt på 2–4 veckor; trötthet kan kvarstå 2–3 månader. Kroniskt utmattningssyndrom utvecklas hos ~10%.
