Även om nagelbitning ofta beskrivs som en "ond vana" eller ett "nervöst beteende" kan det i själva verket vara ett betydligt allvarligare tillstånd med starka psykologiska undertoner. Oavsett om det handlar om en tanklös stresslindring eller en svår tvångshandling som lämnar fingrarna infekterade och blodiga, har de flesta former av nagelbitning någon form av bakomliggande störning. Här går vi igenom de viktigaste orsakerna.
Det tekniska namnet för nagelbitning, onykofagi, omfattar alla former av vanan men används oftast för att beskriva mer allvarliga tillstånd. Vid onykofagi bitas inte bara själva nageln utan även nagelbandet och den mjuka huden runt nageln. Problemet börjar ofta, eller förvärras, av en ojämn nagelbit eller en hudflaga som fångar bitarens uppmärksamhet.
Nagelbitning kan vara en form av tvångssyndrom (OCD) som tillhör underkategorin kroppsfokuserade repetitiva beteenden (Body-focused Repetitive Behaviors, BFRB). Dessa störningar inkluderar även hudplockning och hårdragning (trikotillomani) och kännetecknas av sitt tvångsmässiga karaktär samt känslan av att tillfredsställa ett grundläggande behov – den som biter naglar upplever att betandet, även när det gör ont, på något sätt känns bra. BFRB:tros bero på obalanser i hjärnans signalsubstanser och kan dessutom ha en genetisk komponent.
Nagelbitning sker vanligtvis i två olika lägen. Automatiska nagelbitare tenderar att bita under andra aktiviteter, som när de tittar på TV eller arbetar vid datorn, och verkar inte ens vara medvetna om att de biter sig i naglarna. Medvetna nagelbitare lämnar däremot det de håller på med för att helt ägna sig åt betandet – de betraktar det som sin primära aktivitet just i stunden.
Den fysiska handlingen vid tvångsmässig nagelbitning är ofta ett svar på en psykologisk impuls. För bitare som är stressade eller upprörda hjälper den repetitiva, rytmiska känslan av nagelbitningen dem att slappna av. Är nagelbitaren uttråkad ger betandet istället stimulans. Nagelbitning kan också vara en form av perfektionism: bitaren uthärdar inte synen av en ås, en snagg eller något annat fel och biter bort det i försöket att skapa den perfekta nageln. Ironiskt nog leder det upprepade betandet till korta, skadade naglar som blir blodiga och infekterade.
Pica är ett tillstånd där icke-ätbara substanser – som fingernaglar, lera eller färgflagor – äts upprepade gånger. Det kan vara ett tecken på näringsbrist: järn, zink, kalcium, niacin, tiamin samt vitamin C och D har alla kopplats till pica. Även om empirisk forskning om tillståndet är begränsad, antas det också kunna orsakas av biokemiska störningar, exempelvis minskad dopaminproduktion i hjärnan.
Tvångsmässig nagelbitning kan behandlas med samma läkemedel som används mot depression eller schizofreni (vilket förstås inte betyder att alla nagelbitare är deprimerade eller psykotiska). Sådana mediciner får dock endast tas under läkares överinseende. Inositol, ett B-vitamin, kan också användas mot nagelbitning – det bidrar till produktionen av serotonin i hjärnan, vilket i sin tur minskar impulserna bakom tvångsbeteenden. För allvarligare fall finns även beteendeterapi som behandlingsform.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online