Idiopatisk osteoporos är den vanligaste formen av osteoporos – benminskning utan identifierbar sekundär orsak (t.ex. läkemedel, endokrina rubbningar, malabsorption). Den uppstår ur samspel mellan genetik, åldrande och hormonella förändringar.
Riskfaktorer
- Genetik: Familjeanamnes, polymorfismer i VDR, COL1A1, ESR1, LRP5 gener.
- Åldrande: Benmassa når topp runt 30 år; minskar ~0,5–1% per år efter. Accelererat hos kvinnor postmenopausalt.
- Menopaus: Östrogenförlust → ökad osteoklastaktivitet, minskat osteoblastarbete → snabb trabekulär benförlust (2–3%/år i 5–10 år).
- Livsstil: Rökning, överdriven alkohol (>2 drinkar/dag), lågt kalcium/vitamin D, stillasittande liv, låg kroppsvikt (BMI <19).
- Kön: Kvinnor är 4 gånger mer benägna än män.
Symtom
Ofta tysta tills en fraktur inträffar. Därefter: ryggsmärta (vertebrala kompressionsfrakturer), längdminskning, kyfos, skörhetsfrakturer (höft, handled, rygg).
Diagnostik
- DXA-skanning (guldstandard): T-score ≤−2,5 vid rygg/hoft = osteoporos. −1,0 till −2,5 = osteopeni.
- FRAX-verktyg: Beräknar 10-års sannolikhet för stor osteoporotisk/hoftfraktur.
- Lab: Kalcium, 25-OH vitamin D, PTH, TSH, Hb, njurfunktion, 24-timmars urin-kalcium (för att utesluta sekundära orsaker).
Behandling
- Bas: Kalcium 1000–1200 mg/dag (kost + tillägg), Vitamin D 800–2000 IE/dag (mål 25-OH D >30 ng/mL), belastningsträning, fallprevention.
- Antiresorptiva: Bisfosfonater (alendronat, zolendronsyra), denosumab (RANKL-hämmare).
- Anabola: Teriparatid, abaloparatid, romosozumab (sklerostin-hämmare) — för hög frakturrisk.
- Hormonterapi: Östrogen (tidig postmenopaus), raloxifen (SERM).
Prevention
Maximera toppbenmassa (barndom genom 20-tal): adekvat kalcium/vitamin D, belastningsträning, undvik rökning/överdriven alkohol. Upprätthåll dessa vanor genom livet.
Idiopatisk osteoporos är hanterbar – tidig upptäckt och adhaerens minskar frakturrisk med 30–70%.
