Olika typer av bråck kräver olika behandlingsmetoder. Traditionellt används kirurgi för att reparera de försvagade eller skadade vävnader som orsakar bråcket. Proloterapi erbjuds dock som ett alternativ för dem som vill undvika operation. Metoden bygger på injektioner med så kallade skleroserande ämnen som stimulerar kroppens egen läkningsförmåga att reparera bråcket.
Bråck kan uppstå i ryggradsområdet eller buken, men även på andra ställen i kroppen. Ett ryggbråck uppstår när de svampaktiga fiberkuddarna mellan kotorna pressas ur läge. Ett bukbråck uppstår när en del av vävnaden i buken trycks ut genom eller brister genom ett försvagat område i bukväggen. Bråck orsakas oftast av fysisk ansträngning eller skador. Det vanligaste symtomet är en utbuktning eller knöl där bråcket sitter. Obehandlade bråck tenderar att växa i storlek och kan orsaka kraftigt obehag.
Namnet proloterapi kommer från ordet "proliferation", det vill säga tillväxtbehandling. Det är en icke-kirurgisk metod som behandlar bråcket genom att påverka ledband som har blivit alltför slappa. Skleroserande ämnen – ofta en enkel sockerlösning – injiceras direkt i ledband och senor runt det drabbade området. Ämnena medför en avsiktlig vävnadsirritation, följt av en lokal inflammation i vävnaderna. Denna reaktion ökar blodcirkulationen i området, vilket bildar ny bindväv och drar samman vävnaderna. På detta sätt läker eller korrigeras bråcket.
Läkningsförmågan varierar från person till person, vilket gör att återhämtningen efter proloterapi ser olika ut. Vissa behöver endast ett fåtal behandlingar, medan andra kan behöva tio eller fler. Erfarenhetsmässigt ligger fyra till sex behandlingar som genomsnitt. När behandlingen väl har påbörjats kan den ansvariga läkaren ge en bättre uppskattning av den förväntade läkningstiden.
Operation är den traditionella metoden för att åtgärda bråck. Till skillnad från proloterapi medför kirurgi alltid ärrbildning. Dessutom finns en risk för återfall efter bråckoperation – enligt vissa uppgifter misslyckas upp till hälften av alla opererade bråck och återkommer. Bukkirurgi innebär även en särskild riskfaktor för män, eftersom ärrvävnad i området måste skäras igenom. Detta kan begränsa blodflödet till testiklarna och i värsta fall leda till att en eller båda går förlorade.
Bråck är vanligast i ryggen och buken, men flera andra former kan uppstå vid ansträngning eller skada. Inguinala (ljumskebråck), femorala och scrotala bråck sitter i ljumskregionen. Övriga former omfattar ventralbråck, navelbråck, epigastrikt bråck, incisionsbråck efter tidigare operation, spigeliskt bråck, recidiverande bråck, dubbelsidiga (bilaterala) bråck, stomabråck samt diafragmabråck (hiatusbråck).
Proloterapi kan vara ett intressant alternativ för personer som vill undvika kirurgi, men valet av behandling bör alltid diskuteras med en läkare som kan bedöma bråckets typ, storlek och läge. En korrekt diagnos är avgörande för att kunna välja rätt behandlingsmetod.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online