Spondylolistes innebär att en kota glider framåt i förhållande till kotan under den. Tillståndet är betydligt vanligare i ländryggen (nedre delen av ryggen), medan spondylolistes i halsryggen – så kallad cervikal spondylolistes – är relativt ovanligt. Trots det kan tillståndet orsaka betydande besvär och kräver ofta en genomtänkt behandlingsplan.
Cervikal spondylolistes kan bero på en nackskada, exempelvis vid en trafikolycka eller ett fall, eller på reumatoid artrit som försvagar kotlederna. De vanligaste symtomen är nacksmärta och stelhet, men tillståndet kan också leda till instabilitet i ryggraden. I vissa fall uppstår även huvudvärk, domningar i armarna eller nedsatt rörlighet i nacken.
Behandlingen inleds i regel konservativt, det vill säga utan operation. När smärtan är akut rekommenderas ofta vila för att avlasta nacken och lindra symtomen. Det handlar dock inte om total sängliggning, utan snarare om att undvika belastande aktiviteter tills besvären har avtagit.
Din läkare kan rekommendera receptfria eller receptbelagda smärtstillande läkemedel, exempelvis paracetamol eller NSAID-preparat, för att dämpa smärta och inflammation. Medicineringen används vanligtvis som ett komplement till andra behandlingsformer.
För att stabilisera ryggraden och förebygga återkommande besvär kan läkaren rekommendera styrke- och stretchövningar för nacken. Ofta sker detta i samarbete med en fysioterapeut, som tar fram ett anpassat träningsprogram och ser till att övningarna utförs på rätt sätt.
Om konservativ behandling inte ger tillräcklig lindring kan operation bli aktuellt. Under ingreppet kan ryggmärgen dekomprimeras och trycket på spinalnerverna avlastas, ibland i kombination med en stabiliserande fusion. Nackkirurgi innebär dock allvarliga risker, bland annat förlamning, och dessa måste noggrant vägas mot de möjliga fördelarna tillsammans med din läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online