Ryggradens kotor är stödda av mellankotskivor som består av ett segt ytterskal runt en geléliknande kärna. Dessa skivor fungerar som stötdämpare för ryggraden och håller den elastisk och flexibel. När en skiva blir bråckig pressar det mjuka materialet ut genom en spricka eller reva i skalet. Diskbråck, som ibland också kallas för brutna eller utglidna diskar, orsakas av degenerativa processer eller skador.
Ett diskbråck kan komprimera en nerv, vilket kan leda till ryggsmärta samt smärta, domningar eller stickningar i benen eller armarna. Vissa personer upplever dock inga symtom alls från ett diskbråck. De flesta diskbråck uppstår i ländryggen (lumbalregionen), medan nacken (cervikalregionen) är det näst vanligaste området.
Diskbråck beror oftast på åldersrelaterat slitage. Tillståndet kallas diskdegeneration och kännetecknas av att vätskan inuti skivan, som håller den flexibel, gradvis minskar samtidigt som ytterskalet försvagas. Detta gör att skivorna lättare spricker, vilket kan ske vid en plötslig vridrörelse eller när man lyfter ett tungt föremål.
Mindre vanligt är att diskbråck orsakas av en traumatisk skada. Detta kan inträffa om någon drabbas av en skada på skivan till följd av ett fall, en trafikolycka eller av att bli träffad i ryggen vid kontaktsport eller annan fysisk aktivitet.
Enligt Mayo Clinic är diskbråck vanligast i medelåldern, särskilt mellan 35 och 45 års ålder, eftersom många fortsätter med ansträngande aktiviteter som kan skada en redan försvagad ryggrad. Män drabbas oftare än kvinnor av diskbråck. Dessutom löper män som är längre än 180 cm och kvinnor längre än 170 cm större risk att utveckla ett diskbråck.
Flera faktorer kan öka risken för att drabbas av diskbråck:
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online