Innan läkemedel och andra behandlingar får släppas till allmänheten testar forskarna dem på ett urval av patienter. Är urvalet för litet riskerar forskarna att inte se några resultat alls, eller så kan resultaten enbart bero på slumpen. Ju större urvalet är, desto större är chanserna att studien visar meningsfulla resultat och tydliga samband. Ett stort urval kan dock både vara kostsamt och svårt att åstadkomma. Med hjälp av en enkel ekvation kan du räkna fram den idealiska minsta urvalsstorleken som krävs för att genomföra en trovärdig klinisk prövning.
Börja med att bestämma en signifikansnivå för prövningen. När sannolikheten för nollhypotesen är mindre än eller lika med signifikansnivån kan du förkasta nollhypotesen. Det innebär att studiens resultat är giltiga och inte en produkt av slumpen. De vanligast förekommande signifikansnivåerna är 0,05 respektive 0,01.
Sätt in signifikansnivån i följande formel:
Signifikansnivå = 1/√N
Här står N för den idealiska minsta urvalsstorleken. Formeln kan skrivas om steg för steg på följande sätt:
(signifikansnivå) × (√N) = 1
√N = 1/signifikansnivå
N = 1/(signifikansnivå²)
Räkna ut värdet på N. I vårt exempel använder vi signifikansnivån 0,05:
N = 1/(0,05²) = 400
En trovärdig studie med fem procents felmarginal kräver alltså ett urval på minst 400 deltagare.
Tänk på att detta är en förenklad tumregel. I verkliga kliniska prövningar görs oftast mer omfattande styrkeberäkningar, där även faktorer som förväntad effektstorlek och önskad statistisk styrka beaktas för att säkerställa att studien kan ge tillförlitliga svar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online