Degenerativ disksjukdom, ofta förkortad DDD (Degenerative Disc Disease), låter allvarligare än vad den faktiskt är. I själva verket handlar det om ett relativt vanligt ryggproblem. De flesta som drabbas har fått en vridskada på ryggraden som påverkar en eller flera diskar – de geléliknande stötdämpare som sitter mellan ryggradens kotor. Enligt webbplatsen Spine Health lider cirka 30 procent av alla medelålders personer av syndromet. Dessutom har de flesta någon form av nedbrytning i ryggraden när de fyller 60 år.
Kotorna är de enskilda ben som låser ihop sig i en staplande struktur och tillsammans bildar ryggraden. Mellan varje kota finns mjuka, runda diskar som fungerar som kuddar och hindrar de hårda benen från att komma i kontakt med varandra. Utan dessa stötdämpande diskar skulle ryggraden inte kunna vrida sig eller böjas. Degenerativ disksjukdom kan uppstå längs hela ryggraden, men den visar sig oftast i nacken och ländryggen.
Enligt WebMD kan DDD även visa sig på tre andra viktiga sätt: som diskbråck, artros (osteoartrit) och spinal stenos.
Ryggraden slits, precis som många andra delar av kroppen, med åldern. Mängden vätska mellan kotorna och diskarna minskar gradvis. Dessutom kan små sprickor bildas i diskens yttersta lager, vilket gör att det mjuka materialet inuti kan pressas ut. Disken kan då brista, delas upp i mindre bitar eller bukta ut.
Smärta längs ryggraden är det mest framträdande symtomet vid DDD. Smärtan strålar oftast ut från ländryggen och är särskilt skarp i sittande ställning.
De flesta patienter med DDD kan uppnå betydande lindring utan operation genom antiinflammatoriska läkemedel och smärtlindrande preparat. Regelbunden träning i kombination med fysioterapi kan dessutom vara mycket effektiv. Diskkirurgi betraktas endast som en sista utväg när andra behandlingsmetoder inte hjälper.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online