Hälsenebristning: Symptom, diagnos och behandling

En brusten hälsena, även kallad hälsenebristning eller avsliten akillessena, är en skada som drabbar hälsenan vid hälens baksida och vaden. Hälsenan – ibland kallad "hälsträngen" – är den starka, fibrösa sena som förbinder hälbenet med musklerna i vadens baksida.

Symptom

När hälsenan brister hörs ofta ett smällande eller knakande ljud, följt av en skarp smärta i ankeln och vadens baksida. En hälsenebristning gör det omöjligt att gå normalt och att resa sig upp på tårna på den skadade foten. Om du upplever dessa symtom bör du söka vård så snart som möjligt.

Diagnos

Läkare ställer vanligtvis diagnosen utifrån patientens symtom samt en noggrann genomgång av fysisk aktivitet och eventuella tidigare liknande skador. En klinisk undersökning av vaden, ankeln och senan kompletterar ofta anamnesen.

Undersökningar

Läkare använder ofta Thompson-testet, även känt som Simmonds test, för att diagnostisera en brusten hälsena. Vid testet trycker läkaren på vadmuskelns baksida; om foten inte böjs uppåt indikerar detta en bristning. Många läkare bekräftar dessutom diagnosen med en magnetkameraundersökning (MRI), som visar skadans omfattning och exakta läge.

Behandling

Kirurgi är oftast nödvändig för att reparera en helt brusten hälsena, särskilt hos yngre och fysiskt aktiva personer. I vissa fall kan partiella bristningar behandlas konservativt med gips eller ortos. Fysioterapi, såsom styrketräning och stretchövningar, hjälper ofta patienter att återhämta sig snabbare efter operationen och återfå styrka och rörlighet i fotleden.

Orsaker

De vanligaste orsakerna till hälsenebristning inkluderar översträckning av muskeln, att trampa i ett hål eller ojämn mark samt fall från höjd. Skadan uppstår ofta vid plötsliga, explosiva rörelser som hopp och accelerationer. En hälsenebristning kan vara komplett eller partiell, vilket påverkar både symtombild och behandlingsval.

Riskgrupper

Hälsenebristningar är vanligast bland personer som idrottar på fritiden, särskilt i sporter som innebär snabba riktningsförändringar, exempelvis fotboll, tennis och basket. Personer mellan 30 och 40 år löper större risk att drabbas, liksom de som har en försvagad eller tidigare skadad hälsena.