Människor med anemi har flera olika möjligheter att få kontroll över sitt tillstånd. Oral medicinering är oftast det första alternativet och det mest attraktiva, eftersom tabletter är enkla att ta. Intramuskulär behandling föredras när en person behöver mer järn än vad oral tillförsel kan ge, eller om kroppen har svårt att absorbera järntabletter. Intravenös behandling används i allmänhet för gravida kvinnor och äldre med svår anemi.
Järnbehandling rekommenderas ofta vid anemi, men eftersom det finns flera olika administreringsmetoder beror valet av intravenös behandling vid järnbrist på olika faktorer. Ett antal situationer kan göra intravenös järnbehandling nödvändig.
Det gäller exempelvis personer som inte kan ta orala järnföreningar, de som förlorar blod – vilket innehåller stora mängder järn – för snabbt för att järnet ska kunna ersättas på annat sätt, samt individer med mag-tarmproblem som kan förvärras av oral behandling. För dessa patienter måste intravenös terapi ges.
Att tillföra järnet direkt i blodbanan ger rätt mängd järn snabbt, säkert och effektivt. Oral terapi är däremot beroende av patientens förmåga att förstå och följa läkarens ordinationer, samt att kunna genomföra dem på ett säkert sätt.
Vid intravenös behandling förs en nål in i patientens ven och en infusion av järn, vanligtvis i form av järndextran, startas. En sådan behandling utförs oftast under minst åtta timmar, och järnet tillförs då i en koksaltlösning.
Vid djupa injektioner används ofta en teknik som kallas Z-track, där järnet injiceras djupt in i muskelvävnaden. Denna metod säkerställer att järnet inte läcker ut och irriterar eller missfärgar huden.
Eftervården efter järnbehandling är inte särskilt komplicerad, men läkare informerar ofta patienterna om några viktiga punkter. Eftersom injektionen endast får ges i den övre yttre kvadranten av glutealmusklerna (skinkorna) kan ömhet bestå en tid efteråt.
Undvik ansträngande fysisk aktivitet i minst en halvtimme efter behandlingen. Återhämtningen för vissa individer – särskilt äldre eller gravida kvinnor – kan dessutom ta längre tid.
Järnvärdena efter behandlingen måste övervakas noggrant. Risken för kvarvarande järnbrist, eller till och med ett järnöverskott som kan vara lika skadligt som själva bristen, måste nämligen undvikas till varje pris. Behandlingen ska därför alltid ske under medicinsk övervakning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online