Diagnostik av axelskador: Så undersöker läkaren din skuldra

```html

Det finns många olika typer av axelskador, och varje typ kan ha flera orsaker. En axelskada kan uppstå till följd av olyckor, överbelastning, åldrande eller sjukdom. Eftersom axelskador varierar så mycket är det viktigt att uppsöka läkare för en korrekt diagnos och individanpassad behandlingsplan.

Olika typer av axelskador

De vanligaste axelskadorna är bursit (slimsäcksinflammation), stukningar, muskel- och senbristningar, luxationer, separationer, artros, seninflammation (tendinit) samt skador på rotatorkuffen. Oavsett typ av skada följer diagnostiken oftast samma tre steg: en noggrann genomgång av din sjukdomshistoria, en fysisk undersökning och kompletterande undersökningstester.

Sjukdomshistoria

Sjukdomshistorian är helt avgörande för diagnosen. Vet din läkare att du idrottar eller utövar en aktivitet som belastar axlarna, vet hen också vilka tester som är relevanta och vad som bör kontrolleras vid den fysiska undersökningen. Lever du däremot en stillasittande livsstil kommer läkaren att söka efter andra möjliga orsaker till besvärna.

Symtom att känna igen

Symtomen är ofta den säkraste ledtråden till vilken typ av axelskada du har drabbats av:

• Luxation: Benet hamnar felaktigt framåt, bakåt eller nedåt, och axeln ser förskjuten och ur proportion ut.
• Separation: Smärtan och ömheten i axeln åtföljs av en synlig knöl ovanför nyckelbenet.
• Tendinit och bursit: Smärtan ökar långsamt och gradvis i axelns överdel eller armens övre tredjedel, och det blir svårt att sova på den sidan.
• Rotatorkuffskada: Smärta sprider sig över hela deltoidmuskeln och förvärras ofta markant vid vardagliga rörelser, exempelvis när du klär på dig.
• Frusen axel: Olidlig smärta som gör det svårt att utföra även de mest grundläggande rörelserna.
• Fraktur: Svullnad, rodnad och blåmärken är de tydligaste tecknen.

Fysisk undersökning

Vid den fysiska undersökningen bedömer läkaren var smärtan sitter, hur rörlig axeln är samt eventuell felställning. Bedömningen kan innebära att läkaren observerar hur du rör axeln eller utför enkla aktiviteter, och kompletteras ofta med ytterligare medicinska tester.

Undersökningstester för diagnos

För att ställa en säker diagnos behövs ofta medicinsk bildtagning. De vanligaste metoderna är röntgen, artrografi, ultraljud och magnetkameraundersökning (MRI).

Röntgen

Vid en röntgenundersökning passeras en låg strålningsdos genom kroppen för att avbilda skelettet. Metoden är dock bara användbar för vissa typer av axelskador, framför allt frakturer.

Artrografi

En artrografi är en röntgenbild som tas efter att kontrastvätska injicerats i axelleden. Kontrasten gör det möjligt att se strukturer som rotatorkuffen och upptäcka vissa skador som annars skulle kunna missas.

Ultraljud

Vid ultraljud förs en handhållen sond över huden runt skadeområdet, och bilden av axelns insida visas direkt på en skärm. Detta ger ortopeden eller läkaren en god uppfattning om vad som orsakar besvären. Metoden är särskilt värdefull vid misstanke om skador på rotatorkuffen.

Magnetkameraundersökning (MRI)

MRI, magnetisk resonanstomografi, betraktas som det mest avancerade diagnostiska verktyget vid axelskador. Undersökningen ger detaljerade bilder i tvärsnitt, vilket ger en mycket tydlig bild av både mjukdelar och skelett.