Fibromyalgi – så ställs diagnosen

Fibromyalgi är en kronisk sjukdom som är notoriskt svår att diagnostisera. Tillståndet kännetecknas av utbredd smärta och trötthet, men dessa symtom är inte unika för sjukdomen. Det finns inga specifika tester som kan bekräfta eller utesluta fibromyalgi. Istället ställs diagnosen genom att utesluta alla andra tänkbara orsaker till smärtan.

Det är därför inte ovanligt att det tar flera år innan patienten får en slutgiltig diagnos, ofta efter många besök hos läkare inom olika specialiteter som reumatologi, neurologi och ortopedi.

Symtom på fibromyalgi

Fibromyalgisymtom är ospecifika och varierar från person till person. Även om sjukdomen är kronisk och smärtan kan pågå i månader eller år är inte alla symtom ständigt närvarande. Utbredd smärta i muskler och skelett är det vanligaste symtomet, men smärtan förvärras inte med tiden och åtföljs inte av inflammation.

Andra vanliga symtom kan vara:

• Trötthet och sömnstörningar
• Irriterable tarm (IBS)
• Kronisk huvudvärk eller käksmärta
• Nedsatt minne och koncentrationssvårigheter, ibland kallat "fibrodimma"
• Dåhet eller domningar i armar och ben
• Yrsel eller svimmelhet
• Muskelstelhet, särskilt på morgnarna

Diagnos genom uteslutning

Diagnostiken kan vara en långdragen process. Laboratorietester, röntgen, datortomografi eller magnetresonanstomografi visar normala resultat och kan inte bekräfta fibromyalgi. Istället används en grundlig fysisk undersökning och omfattande tester för att utesluta andra tillstånd, såsom anemi, reumatoid artrit, hormonella obalanser, infektioner, hypotyroidism, cancer eller sjukdomar i muskler, leder, ben eller nerver.

Fibromyalgi missdiagnostiseras ofta som borrelia (Lyme-sjukdom) eller artrit, vilket ytterligare kan fördröja en korrekt diagnos.

Tryckömma punkter

American College of Rheumatology (ACR) har utvecklat kriterier för att diagnostisera fibromyalgi. Enligt dessa kriterier ska patienten ha haft utbredd smärta i minst tre månader, och smärtan ska finnas i alla fyra kroppskvadranter – höger och vänster sida samt ovanför och under midjan. Patienten ska också ha smärta vid minst 11 av 18 tryckömma punkter, det vill säga specifika områden som gör ont när de trycks försiktigt.

En diagnos kan dock ställas även om patienten har färre än 11 ömma punkter, förutsatt att utbredd smärta föreligger tillsammans med andra typiska fibromyalgisymtom.

Begränsningar i diagnostiska kriterier

Det är viktigt att komma ihåg att inte alla patienter med fibromyalgi har samtliga symtom, och smärtan kan variera från dag till dag. Vissa patienter har smärta på andra ställen än de klassiska tryckömma punkterna, och antalet ömma punkter kan variera vid olika undersökningstillfällen. På samma sätt kan vissa patienter sakna smärta i alla fyra kvadranter vid ett givet tillfälle.

Alternativa testmetoder

Utöver standardiserade laboratorie- och bilddiagnostiska tester finns andra analysmetoder som kan bidra till diagnostiken, även om deras vetenskapliga validitet ännu inte är helt bekräftad:

• Håranalys: Kan påvisa förhöjda nivåer av kalcium, magnesium och gifter såsom aspartam, vilket har kopplats till fibromyalgi.
• Smärtkänslighet: Personer med fibromyalgi upplever smärta vid endast lätt tryck mot huden, exempelvis vid en vanlig blodtrycksmätning. Att bedöma obehaget patienten känner under ett blodtryckstest kan därför hjälpa till att bekräfta diagnosen.
• Fysisk prestationsförmåga: Fibromyalgi påverkar patientens förmåga att motionera. Mätning av maximal syreförbrukning – mängden syre kroppen använder vid fysisk ansträngning – kan användas för att följa patientens utveckling under behandlingen.

Sammanfattningsvis kräver en fibromyalgidiagnos tålamod, noggrann utredning och ofta samarbete mellan flera specialistkliniker. Ju tidigare diagnosen ställs, desto snabbare kan patienten få rätt behandling och stöd i sin vardag.