Behandling av septisk chock – symptom, vård och återhämtning

Sepsis uppstår när kroppens immunförsvar överreagerar på en infektion och därmed börjar skada även frisk vävnad. När sjukdomen fortskrider kan organen ta allvarlig skada, och i värsta fall utvecklas en septisk chock – ett plötsligt och ibland livshotande blodtrycksfall. Septisk chock drabbar oftast personer med försvagat immunförsvar, små barn och äldre, patienter som är inneliggande på sjukhus samt personer med invasiva anordningar, exempelvis urinkateter.

Symptom på septisk chock

För att utveckla septisk chock krävs att sepsisen är mycket allvarlig. Ofta är organen redan skadade, och de första symtomen kan vara andningssvårigheter, onormal hjärtrytm samt ett kraftigt minskat eller helt upphört urinflöde. Personer med avancerad sepsis kan också drabbas av plötsliga kognitiva svårigheter, lågt antal blodplättar i blodet och en fläckig, marmorerad hudton.

För att få diagnosen septisk chock måste du ha ett eller flera av dessa symtom i kombination med lågt blodtryck. I de flesta fall är patienten redan inneliggande på sjukhus när chocken inträffar.

Behandling av sepsis

Det är avgörande att sepsis behandlas tidigt och aktivt. Har du redan drabbats av septisk chock krävs noggrann övervakning på sjukhus. Du kopplas då oftast till apparater som övervakar och stödjer hjärtfunktionen, njurarna och andningen.

Läkaren använder normalt en eller flera läkemedel för att bekämpa infektionen. Diagnoseras sepsis sätts antibiotika in omedelbart. Eftersom det inte finns tid att vänta på en exakt bakterieanalys får du initialt ett brett spektrumantibiotikum, oftast via intravenös dropp, som verkar mot de flesta bakterietyper. När den underliggande orsaken till sepsisen har identifierats kan behandlingen bytas till ett mer riktat antibiotikum.

Övrig behandling

För att höja det låga blodtrycket vid septisk chock används ofta så kallade vasopressorer – läkemedel som drar ihop blodkärlen och på så sätt höjer blodtrycket. Andra läkemedel som kan ges inkluderar smärtlindring, kortikosteroider samt preparat som påverkar immunförsvarets reaktion.

Om infektionskällan går att lokalisera kan en operation bli nödvändig för att avlägsna den. Det kan gälla infekterade venkatetrar, urinkatetrar, andningstubbar eller infekterad vävnad. Eventuella abscesser töms kirurgiskt på var för att begränsa spridningen av infektionen.