
Demens, tidigare ofta kallad senilitet, är inte en specifik sjukdom utan ett samlingsbegrepp för flera underliggande medicinska tillstånd som påverkar hjärnan. Tillståndet drabbar framför allt äldre personer och yttrar sig vanligtvis genom nedsatt minne samt svårigheter att utföra dagliga sysslor. Demens kan dessutom medföra ett stort emotionellt och ekonomiskt lidande för närstående.
Demens kan orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, bland annat Alzheimers sjukdom, huvudskador, stroke, Parkinsons demens, Huntingtons sjukdom, ärftlig belastning i familjen, vissa läkemedel samt infektioner. Demens klassificeras utifrån vilken del av hjärnan som påverkas och om sjukdomen är progressiv eller inte.
En viktig skillnad är att demens orsakad av läkemedel eller infektioner ofta kan stoppas och till och med vändas, medan demens som beror på att hjärnceller förstörts av en sjukdom endast blir värre över tid.
Symtomen varierar från person till person beroende på den underliggande orsaken. Det vanligaste första tecknet är korttidsminnesförlust – personen kan till exempel upprepa något den sagt för några ögonblick sedan, eller glömma var den precis lagt ner en sak.
Andra tidiga symtom kan vara:
När sjukdomen fortskrider kan nya tecken uppstå, bland annat oförmåga att tvätta sig, äta, klä på sig eller använda toaletten utan hjälp. Koncentrationssvårigheter, depression, hallucinationer, känsla av förföljelse, aggressivitet samt oförmåga att lära sig eller bearbeta ny information kan också följa med sjukdomsbilden.
I det svåra stadiet ingår alla symtom från de tidiga och mellersta stadierna, men i betydligt allvarligare grad. Ytterligare symtom kan vara:
Demens kan försämra förmågan att svälja, vilket innebär risk för kvävning eller aspiration (att mat eller vätska hamnar i luftvägarna). Andra risker omfattar stroke, trycksår, uttorkning, inkontinens samt skaderisk vid fall.
Personen som drabbats av demens i tidigt eller mellanstadium kan själv ana att något är fel och reagera med frustration och ilska över sin oförmåga att tänka och minnas klart. När sjukdomen når sitt svåra stadium blir patienten ofta mer passiv och kanske inte ens medveten om sina förändringar. Personen kan sitta och stirra, sluta kommunicera, eller ha ett obegripligt tal.
Vid irreversibel demens går försämringen normalt långsamt över flera år. Läkemedel som Aricept (donepezil) och Razadyne (galantamin) verkar genom att stimulera signalsubstanser i hjärnan som är kopplade till omdöme och minne, och kan hjälpa till att fördröja sjukdomsförloppet. Din läkare kan ge dig och dina närstående råd om vilka läkemedel och stödgrupper som finns tillgängliga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online