Dekompressionskirurgi i axeln är en kirurgisk procedur som syftar till att skapa mer utrymme mellan överarmsbenet (humerus) och acromion – ett benutskott på skulderbladet. Det extra utrymmet ska lindra inkämning (impingement) av strukturer som kan orsaka smärta, klickande ljud, domningar och stickningar.
En lyckad återhämtning efter dekompressionskirurgi i axeln beror inte enbart på kirurgens skicklighet, utan i hög grad även på ett välstrukturerat rehabiliteringsprogram. Målet är att hjälpa patienten tillbaka till sin aktivitetsnivå så snabbt och säkert som möjligt. Återhämtningen brukar delas in i tre faser, var och en med tydliga mål och framstegskriterier.
Den första fasen fokuserar på att återställa rörligheten på ett smärtfritt sätt samt att minska smärta och inflammation. En armbinda kan användas för komfort under de två första veckorna och nattetid vid sömn. Tidig rörelse är viktig, men ytterlägena kan vara begränsade enligt ett postoperativt protokoll. Inga styrketräningsövningar utförs i detta tidiga skede.
Rörelseträningen omfattar passivt rörelseomfång, det vill säga rörelser som assisteras av en legitimerad fysioterapeut i alla axelrörelser utom rörelser tvärs över kroppen. Sådana rörelser undviks initialt för att gynna läkningen av operationsområdet. Passiv rörelseträning utförs även i armbågen.
För att gå vidare till fas 2 krävs minimal smärta och ömhet samt nästan fullständig rörlighet. Denna del av återhämtningen inleder isometrisk styrketräning av rotatormanschetten och övergår därefter till träning med elastiska motståndsband. Isometriska övningar utförs statiskt, vilket innebär att ledvinkel och muskellängd förblir oförändrade under muskelkontraktionen.
Styrketräningen av rotatormanschetten inkluderar in- och utåtrotation samt abduktion, det vill säga att föra armen bort från kroppen.
Fas 2 innefattar även stärkande träning av de stabiliserande musklerna runt skulderbladet, vilket är avgörande för en fungerande och stabil axel.
Kriterierna för att påbörja fas 3 är fullt och smärtfritt rörelseomfång, styrka på minst 50 procent jämfört med den icke-opererade sidan samt minimal eller ingen smärta totalt sett. De muskelstärkande övningarna för rotatormanschett och axelstabilisatorer övergår nu till större motstånd. Träningen av flexibilitet och rörelseomfång fortsätter parallellt för att bibehålla de framsteg som gjorts i tidigare faser.
Rehabiliteringstiden varierar från person till person, och det är viktigt att alltid följa den individuella plan som kirurg och fysioterapeut tar fram. Att pressa sig för snabbt kan försena läkningen, medan tålmodigt och regelbundet tränande ger bäst förutsättningar för en fullständig återhämtning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online