En stukad fot, eller vriststukning, uppstår när de ledband som stabiliserar leden vrids eller brister. Skadan beror ofta på ett fall, en snedstegning eller ett kraftigt slag mot fotleden. Typiska symtom är svullnad runt leden, smärta vid belastning och ibland ett hörbart knakande ljud från skadade ledbänder.
Rör inte fotleden i onödan. Stabilisera foten för att undvika ytterligare skada, till exempel om ett ben samtidigt har brutits. Belasta inte fotleden eller utsätt den för tryck annat än när det är absolut nödvändigt. Håll foten i vila och högt läge för att begränsa svullnaden.
Ta röntgen av fotleden så att en läkare kan avgöra om något ben har brutits. Ibland krävs även en MR-undersökning (magnetisk resonanstomografi) för att kunna se skadade eller helt avslitna ledbänder. Sök alltid vård om smärtan är kraftig, om du inte kan belasta foten alls eller om svullnaden inte minskar.
Stukningar delas in i tre olika grader:
Endast legitimerad sjukvårdspersonal kan ställa en korrekt diagnos och klassificera stukningen rätt grad.
Behandlingen anpassas efter skadans svårighetsgrad. En grad I-stukning kräver ofta bara vila, medan en grad II-stukning kan behöva kryckor och en skena för att hålla foten helt stilla. De allra svåraste stukningarna kan kräva gips och i vissa fall till och med kirurgi. Grundläggande behandling innefattar alltid vila, kylning med is, högläge för foten samt stöd åt leden, exempelvis med elastiskt bandage.
Sjukgymnastik föreskrivs ibland som en del av återhämtningen. Rörlighetsträning och gradvis ökad belastning är viktiga insatser. Flexibilitetsträning samt styrketräning av muskulaturen kring fotleden ingår också i behandlingsprogrammet, för att återfå full funktion och förebygga framtida skador.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online