Vad är pica? Den medicinska termen för ihållande ätande av icke-näringsämnen som lera

Vad är pica?

Pica är den medicinska termen för ett ihållande beteende där en person äter substanser utan näringstillvärde, exempelvis jord, lera, krita, papper eller tvål. Namnet kommer från det latinska ordet för skata, en fågel som är känd för att äta en mängd olika föremål.

För att beteendet ska klassificeras som pica bör det pågå i minst en månad och vara olämpligt utifrån personens utvecklingsnivå samt inte ingå i en kulturellt accepterad praktik.

Vem drabbas av pica?

Tillståndet ses oftast hos små barn och gravida kvinnor, men det kan även förekomma hos vuxna. Pica är vanligare hos barn med autism, intellektuell funktionsnedsättning samt hos personer med vissa psykiska ohälsotillstånd.

Möjliga orsaker

Orsakerna till pica varierar från fall till fall och kan bland annat bero på:

• Näringsbrister: Brist på järn eller zink antas ibland spela en roll, även om sambandet inte alltid är helt klarlagt.
• Psykiska ohälsotillstånd: Stress, ångest, tvångssyndrom och andra psykiatriska diagnoser kan öka risken.
• Kulturella sedvänjor: I vissa kulturer betraktas ätandet av exempelvis lera som en traditionell praktik.
• Utvecklingsfaktorer: Hos små barn kan utforskande av omgivningen genom munnen vara en naturlig fas som normalt går över med åldern.

Hälsorisker vid pica

Beteendet kan i vissa fall leda till allvarliga hälsoproblem, däribland:

• Tarmblockering: Osmältbara föremål kan orsaka obstruktion i mag-tarmkanalen.
• Blyförgiftning: Jord och gammal färg kan innehålla bly, vilket är särskilt farligt för barn.
• Parasitinfektioner: Ätande av kontaminerad jord kan leda till infektioner.
• Förvärrade näringsbrister: Icke-näringsämnen kan tränga ut näringsrik mat och försämra näringsstatusen ytterligare.

När bör man söka vård?

Om du eller ditt barn regelbundet äter icke-näringsämnen är det klokt att kontakta vården. En läkare kan undersöka om det finns underliggande näringsbrister eller andra orsaker och ge råd om lämplig behandling. Tidig utredning minskar risken för komplikationer och gör det lättare att bryta beteendet.