Poliovirus är ett relativt enkelt RNA-virus som tillhör virusfamiljen Picornaviridae. En polioviruspartikel (virion) består i grunden av en RNA-sträng som omges av ett skyddande hölje, en så kallad kapsid. På kapsidens yta sitter receptorer som hjälper viruset att känna igen och binda till sina målceller – motorneuron – i värdens kropp. Poliovirusets struktur, som först kartlades 1985, var en av de allra första virusstrukturer som någonsin beskrevs.
Ett poliovirus består i princip av två delar: den genetiska informationen (RNA) och det proteinhölje (kapsid) som skyddar och transporterar den. Tillsammans utgör dessa komponenter grunden för virusets förmåga att infektera celler.
Poliovirusets arvsmassa, dess genetiska information, finns på en enda RNA-sträng (ribonukleinsyra). Detta delar viruset med många andra virus, medan vissa virus – exempelvis herpesvirus – i stället bär sin genetiska information i DNA (deoxyribonukleinsyra). Poliovirusets RNA innehåller instruktionerna för hur viruset ska ta över ribosomerna i målcellen.
Kapsiden omsluter, skyddar och levererar RNA:t. Den är uppbyggd av proteiner och har på sin yta receptorer som känner igen nervceller, vilket gör att viruset kan binda till dem. Utan en intakt kapsid skulle virusets RNA snabbt brytas ned utanför cellen.
Receptorerna på poliovirus, som består av proteiner, känner igen virusets målceller bland nervcellerna. Poliovirus riktar in sig särskilt på motorneuron, de nervceller som styr muskelrörelser. Många celler i människokroppen har samma receptorsajt som viruset riktar sig mot, men det är inte helt klarlagt varför poliovirus endast invaderar vissa nervceller. Antikroppar som bildas av immunsystemet kan binda till dessa receptorer och hindrar då viruset från att fästa vid och invadera cellerna – detta är också principen bakom vaccinets skyddande effekt.
När poliovirus har bundit till sin målnervcell öppnas kapsiden och virusets genetiska information släpps ut i cellen. Medan vissa virus för sin information hela vägen in till cellens kärna, riktar sig poliovirus direkt mot ribosomerna, som ligger i cytoplasman. Ribosomen är cellens proteinfabrik och ansvarar normalt för att producera de proteiner som cellen behöver. I en polioinfekterad cell tvingas ribosomerna i stället att producera både nytt polio-RNA och nya kapsidproteiner – allt åt viruset, ingenting åt värdcellen.
I cytoplasman förenas de nysyntetiserade kapsiderna med nybildat polio-RNA till kompletta virioner. När cellen fylldts med nya viruspartiklar genomgår den lys, det vill säga att den spricker sönder. Därvid frisätts de nya viruspartiklarna, som sedan kan spridas vidare och infektera fler värdceller. Denna cykel upprepas tills immunsystemet lyckas stoppa infektionen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online