Tidig barndom är en period av enastående tillväxt för ett barns mentala och fysiska utveckling. Det finns många teorier om detta skede av livet, och de fortsätter att utvecklas i takt med att forskningen går framåt. Gemensamt för alla teorier är tron på att tiden från ett barns födelse fram till fem års ålder är en kritisk fas, under vilken utvecklingsproblem måste upptäckas tidigt – innan de stör barnets lärande och andra delar av utvecklingen.
Från födseln till tre års ålder är de två huvudområdena för fysisk utveckling grovmotorik och finmotorik. Grovmotoriken handlar om barnets grundläggande förmåga att röra kroppen: att rulla runt i spjälsängen, krypa på golvet samt lära sig gå, springa och hoppa. Under denna tid bör barnets muskelstyrka, rörelsekvalitet och rörelseomfång utvärderas regelbundet, men endast av kvalificerad vårdpersonal.
Finmotorik syftar på barnets mindre rörelser och färdigheter, som att rita eller klottra. Specifika finmotoriska färdigheter inkluderar visuellt-motoriska färdigheter, exempelvis den öga-hand-koordination som behövs för att lösa pussel och bygga med klossar. Grafomotoriska färdigheter innebär att använda penna eller krita för att rita och måla. Motorisk planering handlar om barnets förmåga att planera och organisera sin lek samt att våga prova nya motoriska färdigheter. Vid tre års ålder kan de flesta barn sitta upp, gå, använda sked och krita, fånga och kasta en boll samt vara renliga.
Mellan tre och fem år fortsätter barnet att bygga upp både sin fin- och grovmotorik. Finmotoriska färdigheter i detta skede innebär ökad skicklighet med pennor, kritor och sax, medan grovmotoriska färdigheter kan omfatta att hoppa rep i takt eller balansera på ett ben. Barnets fysiska tillväxt avtar mellan fem och åtta års ålder, samtidigt som de motoriska färdigheterna finslipas. De fysiska förändringarna under tidig barndom följs av en stadig ökning av kunskap, medvetenhet och språkfärdigheter. Vid fem års ålder har ett barn typiskt sett ett ordförråd på cirka 1 500 ord.
Uppmärksamhetsförmåga och sensorisk integration kan i hög grad påverka ett barns förmåga att lära sig fysiska färdigheter. Det kan alltså vara en bristande förmåga att koncentrera sig på det hen gör – snarare än en bristande förmåga att utföra själva färdigheten – som stör utvecklingen. Sensorisk integration rör barnets relation till sina sinnen och kan även den påverka den fysiska utvecklingen. En markant överkänslighet eller total okänslighet inom ett visst område kan göra att barnet mår för dåligt, känner sig störda eller är så distanserat att koncentrationen på lärandet blir omöjlig.
Det finns tre huvudsakliga teorier om lärande och utveckling:
Mognadsteorin betraktar utveckling som en naturlig biologisk process, vilket innebär att ett friskt barn lär sig och utvecklas automatiskt i takt med att det växer.
Miljöteorin hävdar att barnets omgivning formar dess lärande och beteende genom att utlösa vissa reaktioner – barnet är redo för förskolan när det kan reagera lämpligt på verksamhetens regler och sociala miljö.
Konstruktivismen menar att ett litet barns utveckling sker genom att barnet interagerar med sin miljö och tar egna initiativ till lärandet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online