Barn utvecklas i olika takt, och det är inte ovanligt att ett barn har förseningar eller utmaningar inom något område. Modern medicin och psykologi har länge insett detta och utvecklat en rad olika terapier och tekniker för att hjälpa barn att träna upp färdigheter som inte kommer lika snabbt som barnet, föräldrarna eller pedagogerna skulle önska. Tummsugande, dreglande, ätsvårigheter och försenad talutveckling kan ofta spåras till outvecklade munmotoriska färdigheter. Logopeder har många övningar och lekar för att behandla munmotoriska brister – ibland med hjälp av något så enkelt som kakor.
Muskelstyrkan och muskeltonusen i ett barns mun- och ansiktsmuskulatur påverkar förmågan att artikulera tal och att äta. Det är oftast föräldrarna som först lägger märke till att barnet har svårigheter med att tala, att uttrycka sig med ansiktet eller att äta mer kompakt mat – innan barnläkare och logopeder hinner identifiera problemet. I grunden handlar det om att barn som saknar åldersadekvata munmotoriska färdigheter har svaga muskler i och runt munnen. Precis som med andra tvärstrimmiga muskelgrupper kan dessa muskler stärkas genom träning.
Det finns många aktiviteter och övningar som kan hjälpa barn att bygga upp muskulaturen i och runt munnen. Logopeder utvärderar inte bara barnets munmotoriska förmåga, utan även dess personlighet samt intellektuella och emotionella utveckling. Eftersom behandlingen bygger på att barnet utför uppgifter och aktiviteter planerar logopeden hur barnet ska få göra rätt rörelser med tillräcklig upprepning – med metoder som passar just detta barns behov, temperament och förmågor.
Logopeder har många verktyg att välja mellan när det gäller att stimulera ett barns munmotoriska utveckling. Exempel på övningar är att låta barnet dricka tjockflytande drycker genom sugrör, blåsa bomullstussar, pipor, visselpipor och väderkvarnar, tugga och leka med plast- och gummiföremål, slicka jordnötssmör och annan mat från området runt munnen samt leka med särskilda munmotoriska redskap och leksaker. Många av dessa aktiviteter leds av logopeden under behandlingsträffarna – särskilt de som involverar redskap och leksaker – men föräldrar får vanligtvis en lista med övningar att fortsätta med hemma. Tuggövningar är bland de enklaste för en förälder att skapa och övervaka.
Det krävs sällan mycket övertalning för att få ett barn att tugga på en kaka. Barnlogopeder rekommenderar därför ibland kakor, eftersom barn tenderar att konsekvent utföra aktiviteter som är roliga och lätta för dem. Föräldrar bör välja kakor som är så sega som barnet tål. Varianter som havrekakor och sirapskakor passar bra för längre tuggtid, liksom hårdare kakor som pepparkakor. Beroende på barnets smak och förmåga kan det dock vara nödvändigt att börja med mjukare alternativ, som sockerkakor och mjuka chokladchipkakor, och sedan arbeta sig uppåt.
Kakor behövs inte bara som munmotorisk träning. Logopeder rekommenderar även bakning av kakor som stöd vid språkutveckling och kognitiva utmaningar. Att prata om ingredienser, beskriva aktiviteterna och benämna mönster av kakor på bakplåten kan främja talet och förbättra kommunikationen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online