Blir ditt barn rädd, stressat eller upprört när det rör vid vissa material eller hör vissa ljud? Då kan det handla om en sensorisk bearbetningsstörning (SPD). Det omvända kan också stämma: ett barn som intensivt söker starka sinnesintryck och därför kanske faller med flit, slår, bultar eller kliar sig kan likaså ha SPD.
Som förälder, lärare, anhörig eller vårdgivare kan du göra stor skillnad. Med riktade och trygga integrationsaktiviteter som aktiverar alla fem sinnena kan barnet successivt lära sig hantera sin sensoriska störning.
Innan du väljer några aktiviteter behöver du lära känna ditt barns sinnen. Identifiera vilka ljud, ljusintryck, texturer, dofter och smaker som triggar kamp- eller flyktreaktioner – eller som barnet blir helt besatt av. Känner du redan till några utlösare kan du utforska liknande sinnesintryck för att kartlägga mönstret.
Om exempelvis mjuka material väcker motvilja kan du låta barnet testa klibbiga, hårda, sträva, dammiga och släta ytor för att se hur det reagerar på varje variant. Ofta finns det mer under ytan än man först anar. Den här kunskapen behövs för att avgöra vilka aktiviteter som är trygga och gynnsamma just för ditt barn.
Rörelse – framför allt vestibulär aktivitet – är själva kärnan i SPD-behandling. Att simma, springa, krypa, rulla, hoppa, dra och trycka främjar den neurologiska utveckling som hjälper barnet att övervinna störningen. Studsmattor och simning är särskilt effektiva vestibulära aktiviteter.
SPD Foundation rekommenderar att du tar reda på vilka aktiviteter barnet tycker mest om och använder dem som belöningar. Gillar barnet exempelvis att dra en tung vagn efter sig kan du göra det till en lek ni gör efter skolan eller när grönsakerna är uppätna. En positiv koppling till aktiviteten är alltid värdefull.
Hos barn som söker starka sinnesintryck handlar utmaningen oftast inte om att få dem att röra på sig, utan snarare om att skydda dem från att skada sig själva. Skapa därför säkra miljöer – till exempel lek på mjuka mattor eller bollspel i en pool där fall inte spelar någon roll.
Ett fast, jämnt tryck eller känslan av en helkroppskram kan lugna ett överstimulerat barn som blivit panikslaget eller omtöcknat av sin sensoriska störning. Tungfiltar och bönepåsar ger den effekten, liksom leken "smörgås": låt barnet ligga mellan två stora kuddor eller dynor och tryck försiktigt ner på den översta dynan. Öka trycket gradvis så länge barnet mår bra av det.
Kontrollera hela tiden hur barnet har det, särskilt de första gångerna. Vissa barn tål – och vill till och med ha – mer tryck än man skulle tro. Ge dem det så länge det är säkert. Det fasta trycket lindrar den sensoriska irritationen och ger en känsla av ro.
Att låta barn identifiera föremål på olika sätt väcker nyfikenheten och tränar förmågan att skilja mellan olika sinnesintryck. För känseln kan du binda för ögonen på barnet och låta det plocka upp olika former ur en påse och känna sig fram till vad de är. Enkla former som kulor, ägg och pyramider fungerar bra, men även välbekanta leksaker som en bil eller en hundfigur gör leken extra engagerande.
För synen kan barnet sortera föremål efter färg, storlek och användningsområde – eller efter struktur. Vid matbordet kan du be barnet gissa smaken utan att titta, antingen på specifik livsmedelsnivå (choklad eller banan) eller på typ (sur, söt, salt). Gör samma övning med dofter. Sådana lekar hjälper barnet att komma i bättre kontakt med sina sinnen och lära känna världen omkring sig.
Tålamod och regelbundenhet är nyckeln till framgång. Genom korta, lekfulla pass några gånger i veckan bygger ni långsamt upp barnets tolerans och självförtroende. Konsultera gärna en arbetsterapeut med erfarenhet av sensorisk integration för att anpassa aktiviteterna efter just ditt barns behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online