Feldiagnos av ADHD hos barn – tillstånd som kan förväxlas med ADHD

ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) drabbar många barn världen över. Samtidigt finns det risk att vissa barn som har fått diagnosen i själva verket lider av andra medicinska tillstånd som orsakar deras symtom. Därför bör en ADHD-diagnos alltid föregås av en noggrann utredning som utesluter andra möjliga orsaker.

Hur vanligt är ADHD?

Enligt organisationen Safer Child har omkring 3 till 5 procent av alla barn i USA ADHD. I vissa klassrum tar dock så många som 10 procent av barnen mediciner mot ADHD. Skillnaden tyder på att en del barn kan ha fått diagnosen i onödan, alltså att de i realiteten har ett annat tillstånd.

Olika former av ADHD

ADHD delas in i flera kategorier:

• Hyperaktiv/impulsiv typ – kännetecknas av hög aktivitetsnivå och svårigheter att kontrollera impulser.
• Ouppmärksam typ – kännetecknas av svårigheter att behålla uppmärksamheten vid en given uppgift.
• Kombinerad typ – en kombination av den hyperaktiva och den ouppmärksamma formen.

Tillstånd som kan förväxlas med ADHD

ADHD kan vara svårt att diagnostisera korrekt, eftersom symtomen liknar dem vid flera andra tillstånd. Ett barn kan därför felaktigt få en ADHD-diagnos trots att det i själva verket lider av exempelvis:

• bipolär sjukdom
• rastlösa ben-syndrom (restless legs)
• absenser (petit mal-epilepsi)
• inlärningssvårigheter
• hörselproblem eller auditiv bearbetningsstörning
• obstruktiv sömnapné
• depression
• allergier
• ångest eller andra emotionella problem

När bör barnet utredas?

Föräldrar kan överväga att låta sitt barn utredas för ADHD om barnet uppvisar typiska symtom under mer än sex månader. Symtomen ska dessutom förekomma i flera olika miljöer – både hemma och i skolan – och vara så uttalade att de orsakar problem i skolarbetet eller i relationerna med jämnåriga.

Behandling

ADHD behandlas oftast med en kombination av läkemedel och beteendeterapi. Om behandlingen inte ger önskad effekt och beteendet inte förbättras, bör vården undersöka om det finns en annan bakomliggande diagnos. En nyutvärdering av symtomen kan då vara avgörande för att barnet ska få rätt vård och rätt stöd.