Surrogaterskap ger föräldrar som på grund av infertilitet eller andra biologiska och medicinska skäl inte kan få barn en möjlighet att få sitt eget biologiska barn – utan att behöva genomgå ibland långdragna och påfrestande fertilitetsbehandlingar. Men som med så många andra stora beslut finns det både fördelar och nackdelar som bör vägas noggrant innan man anlitar en surrogatmamma eller själv bestämmer sig för att bli en.
Att bli surrogatmamma är ett stort beslut som aldrig bör tas lättvindigt. Ta dig tid att fundera över både fördelarna och nackdelarna innan du fattar ditt slutgiltiga val. Bestämmer du dig för att bli surrogatmamma ger du ett nytt liv en chans och hjälper ett par att uppfylla drömmen om en familj.
Surrogaterskap innebär dessutom att den blivande mamman slipper genomgå flera års utmattande fertilitetsbehandlingar, och till skillnad från vid adoption blir barnet biologiskt släkt med sina nya föräldrar.
En blivande surrogatmamma måste genomgå en rad medicinska tester och behandlingar som inte alltid är enkla. Det handlar om fertilitetsundersökningar, hormonbehandlingar och andra fertilitetsbehandlingar. Utöver detta krävs psykologiska utvärderingar samt medicinska kontroller där man bland annat testar för sexuellt överförbara sjukdomar.
Den kanske största utmaningen är dock den känslomässiga: att lämna ifrån sig barnet efter nio månaders graviditet kan vara mycket tungt för kvinnan som precis har fött, och det kan i vissa fall leda till komplicerade tvister om vårdnaden. Kostnaden för att anlita en surrogatmamma är dessutom mycket hög – ofta över 100 000 dollar, motsvarande drygt en miljon svenska kronor.
Det finns två huvudsakliga typer av surrogaterskap, båda med sina egna för- och nackdelar. Vid traditionellt surrogaterskap donerar surrogatmamman sina egna ägg och är därmed biologiskt släkt med barnet. Här ligger både fördelen och nackdelen: släktskapet kan ge henne ett större engagemang under graviditeten, men det ger henne samtidigt en viss juridisk koppling till barnet om hon skulle ångra sig och vilja behålla det.
Den andra formen kallas gestationellt surrogaterskap och innebär att kvinnan enbart bär på barnet, medan både ägg och spermier kommer från donatorer eller från de blivande föräldrarna själva.
I USA varierar lagligheten kraftigt mellan olika delstater. Sex delstater tillåter surrogaterskap i alla former, medan elva helt förbjuder praktiken. De övriga 34 delstaterna saknar tydlig lagstiftning på området. Det betyder i praktiken att den som anlitar en surrogatmamma i en av dessa delstater riskerar en rättslig kamp om surrogatmamman inte vill lämna ifrån sig barnet hon har burit. De sex delstaterna som tillåter surrogaterskap är Arkansas, Kalifornien, Illinois, Massachusetts, New Jersey och Washington.
Värt att notera för svenska läsare är att surrogaterskap i Sverige endast är tillåtet inom ramen för begränsad forskningsverksamhet. Svenska par som önskar surrogat måste därför i regel vända sig till utlandet, vilket ytterligare öker både kostnaderna och den juridiska komplexiteten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online