Exponering för joniserande strålning kan ske i naturen, på arbetsplatsen eller i samband med medicinska behandlingar. Strålningen kommer från radioaktiva material, röntgenrör, högfrekvent ultraviolett ljus, gammastrålar och partikelacceleratorer. Eftersom joniserande strålning används inom många områden – som byggsektorn, medicin och forskning – är exponering ett vanligt förekommande fenomen. Används den på felaktigt sätt utgör den dock en betydande hälsorisk, särskilt för det kvinnliga reproduktionssystemet.
De flesta forskningsresultat tyder på att kvinnor som utsätts för joniserande strålning kan drabbas av negativa reproduktionskonsekvenser. Strålning finns på många arbetsplatser och används inom medicinska behandlingar, exempelvis cancerterapi. Vårdpersonal, kärnkraftsarbetare och tandvårdspersonal exponeras ofta för joniserande strålning i sitt arbete. Andra exponeringskällor är röntgenundersökningar och strålbehandlingar som används för att döda cancerceller och behandla tumörer.
Röntgen- och gammastrålar kan orsaka infertilitet, missfall, låg födelsevikt och utvecklingsstörningar hos både kvinnor och barn. Konsekvenserna av långvarig exponering omfattar infertilitet, menstruationsrubbningar, upprepade missfall, medfödda missbildningar och cancer i barndomen.
Exponering för joniserande strålning kan sänka sexlusten. Den kan också skada ägg och spermier genom att orsaka mutationer – det vill säga förändringar – i arvsanlagen. Dessa mutationer, som kan ärvas, kan leda till medfödda missbildningar, dödfödsel eller missfall. Missfall inträffar när skadorna är så allvarliga att fostret inte kan överleva.
Strålningens skador på könscellerna kan göra det svårt eller helt omöjligt att bli gravid. Även om vissa mutationer har få synliga effekter är förändringarna permanenta och kan överföras till framtida generationer. De kan dessutom orsaka sjukdomar, däribland cancer, i reproduktionsorganen. Alla dessa effekter kan i slutändan leda till svårigheter att uppnå graviditet.
Strålnivåer kan ha allvarliga konsekvenser för det växande embryot. Ett foster kan skadas av strålning under hela graviditeten, även om effekterna varierar beroende på tidpunkten för exponeringen. Långvarig exponering hos den blivande modern kan orsaka låg födelsevikt och medfödda missbildningar hos barnet.
Missbildningar kan innefatta fysiska avvikelser samt beteendemässiga eller inlärningsrelaterade problem. Utvecklingsstörningar kan bland annat omfatta intellektuell funktionsnedsättning.
Kvinnor i fertil ålder bör alltid tala med sin läkare om möjliga reproduktionskonsekvenser innan de genomgår någon planerad strålningsexponering eller cancerbehandling. Den som är orolig för att sitt ofödda barn ska utsättas för strålning från röntgen, fluoroskopi eller strålterapi bör konsultera en medicinsk fysiker för att fastställa exponeringsnivån.
Även om vissa terapeutiska ingrepp innebär höga stråldoser utsätter de flesta rutinmässiga röntgenundersökningar kvinnan eller fostret för mindre än 5 rem – en nivå som inte bör öka risken för komplikationer. Enligt Radiation Answers uppstår reproduktionsproblem först vid stråldoser över 10 till 20 rem.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online