Precis som de flesta former av vagit kan bakteriell vaginos orsaka kraftigt obehag, känslomässig stress och till och med smärta. Processen i kvinnans kropp som leder till bakteriell vaginos är välkänd, och själva tillståndet är relativt lätt att behandla. Trots detta känner medicinska experter fortfarande inte till alla orsaker, även om vissa faktorer gör att vissa grupper av kvinnor löper högre risk.
I vagina lever två typer av bakterier i en noggrant balanserad jämvikt: nyttiga bakterier (laktobaciller) och skadliga bakterietyper som Gardnerella vaginalis, Bacteroides, Mobiluncus och Mycoplasma hominis. När de skadliga bakterierna börjar överväga de friska kan bakteriell vaginos uppstå. Eftersom Gardnerella vaginalis är en av de vanligaste orsakerna kallas tillståndet ibland för "gardnerella".
Vissa kvinnor kan ha bakteriell vaginos utan att veta om det, eftersom symtomen kan vara mycket lindriga. Tydligare symtom kan dock vara klåda och smärta i och runt slidan, svidning vid urinering, obehag under samlag samt en tunn, gråvit eller vitaktig flytning som ofta har en fiskliknande lukt. Flytningen brukar bli mer påtaglig efter samlag.
Bakteriell vaginos är vanligare hos kvinnor i fertil ålder, och enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC är tillståndet mycket vanligt bland gravida kvinnor. Även andra faktorer verkar spela roll. Fastän experterna inte kan fastställa någon direkt koppling mellan sexuellt umgänge och bakteriell vaginos, ses tillståndet oftare hos kvinnor med många sexualpartners eller nya partners. Intimtvätt med douche samt användning av spiral (intrauterin anordning) ökar också risken för att drabbas.
För att kunna identifiera och behandla bakteriell vaginos krävs ett besök hos läkare. Tillståndet har många symtom gemensamt med andra former av vagit, såsom svampinfektion, liksom med sexuellt överförbara sjukdomar. För att diagnostisera bakteriell vaginos går läkaren igenom sjukdomshistorien, inklusive eventuell tidigare behandling för vagit eller könssjukdomar. I samband med en gynekologisk undersökning kan ett så kallat våtpreparat-test utföras: läkaren tar ett prov från flytningen och undersöker det i mikroskop för att avgöra vilken typ av infektion som föreligger.
Enligt CDC läker bakteriell vaginos ibland av sig själv, men alla kvinnor bör ändå få behandling för att undvika eventuella komplikationer, exempelvis ökad mottaglighet för andra sexuellt överförbara sjukdomar samt komplikationer under graviditet. Läkaren kan förskriva ett av två antibiotika, metronidazol eller klindamycin, som antingen intas via munnen eller appliceras lokalt i form av vaginala geler eller krämer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online