Äggstockscancer är en cancerform som utgår från äggstockarna. Enligt American Cancer Society löper kvinnor i USA en risk på ungefär 1 på 71 att insjukna i äggstockscancer någon gång under livet. Sjukdomen upptäcks ofta först genom onormala fynd vid ett rutinmässigt cellprov eller ett CA-125-blodprov. För att fastställa om äggstockscancer verkligen föreligger – och hur långt sjukdomen eventuellt har spridit sig i kroppen – krävs ytterligare undersökningar.
Inledningsvis beställer läkaren blodprover för att mäta nivåerna av vita blodkroppar, röda blodkroppar och blodplättar. Blodprover används även för att bedöma lever- och njurfunktion. Ett CA-125-blodprov tas för att avgöra om cancerceller finns i kroppen, eftersom detta ämne ofta höjs vid äggstockscancer. Om CA-125-värdet är onormalt remitteras du vanligtvis vidare till en gynekologisk onkolog, alltså en specialist på cancersjukdomar i kvinnans fortplantningsorgan.
Med ultraljud kan läkaren undersöka om det finns tumörer i bäckenregionen. Undersökningen visar också om knutarna är vätskefyllda cystor eller fasta klumpar av tumörceller, vilket är viktigt för den fortsatta bedömningen.
Läkaren kan även beställa magnetkameraundersökning (MRT) eller datortomografi (CT) för att leta efter förändringar i bäckenet. Dessa metoder är dessutom värdefulla när frågan gäller huruvida cancern har spridit sig till andra delar av kroppen.
Ett kontraströntgen av tarmen med barium kan användas för att avgöra om cancern har spridit sig till tjocktarmen eller ändtarmen. Ibland utförs i stället en koloskopi, där tarmens insida granskas direkt med ett flexibelt instrument.
Lungröntgen används för att kontrollera om cancern har hunnit sprida sig till lungorna.
Vid en PET-undersökning får du först inta svagt radioaktivt märkt glukos. Eftersom cancerceller förbrukar mer glukos än friska celler samlas det radioaktiva ämnet just där cancerceller finns. Metoden är särskilt användbar för att hitta små ansamlingar av cancerceller som spridit sig till andra delar av kroppen. Enligt American Cancer Society hör PET-undersökningar till de dyrare testerna och ersätts inte alltid av försäkringen.
Laparoskopi är en titthålskirurgisk metod där en tunn kamera med ljuskälla förs in i buken genom ett mycket litet snitt. Via kameran kan läkaren studera bilder av de inre organen. Under ingreppet kan vävnadsprover, så kallade biopsier, tas – något som behövs för en säker diagnos. Undersökningen kan också visa om cancern har spridit sig och ger läkaren viktig information för att planera en lämplig behandling.
Kombinationen av dessa undersökningar ger läkaren en helhetsbild av sjukdomens omfattning, vilket är avgörande för att kunna välja rätt behandling och uppnå bästa möjliga prognos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online