Många undrar vilka medicinska problem som kan uppstå när två personer med olika blodgrupper bildar familj. En vanlig fråga är vad som händer när en kvinna med blodgrupp B positiv giftar sig med en man med blodgrupp 0 positiv. De goda nyheterna är att detta par i regel inte behöver oroa sig för allvarlig blodgruppskonflikt – eftersom båda är Rh-positiva uppstår inte den klassiska Rh-inkompatibiliteten.
Blodgruppen (A, B, AB eller 0) bestäms av antigener på ytan av de röda blodkropparna. Utöver detta finns Rh-faktorn, ett antigen som antingen finns med (Rh-positiv) eller saknas (Rh-negativ). En person med B positiv har alltså B-antigener och Rh-antigener på sina blodkroppar, medan en person med 0 positiv saknar A- och B-antigener men bär Rh-antigener.
Barn till en B-positiv mamma och en 0-positiv pappa kan ärva antingen blodgrupp B eller 0, och kommer i princip alltid att vara Rh-positiva. Risken för Rh-konflikt är därför obefintlig i detta fall, eftersom konflikten endast uppstår när en Rh-negativ mamma bär på ett Rh-positivt foster.
Här är det viktigt att räta ut ett vanligt missförstånd. Rh-inkompatibilitet uppstår när mamman är Rh-negativ och fadern är Rh-positiv. Fostret kan då ärva faderns Rh-positiva blodgrupp. Kommer fostrets blodkroppar i kontakt med moderns blod, till exempel under förlossningen, känner hennes immunsystem igen dem som främmande och börjar bilda antikroppar mot Rh-positiva blodkroppar.
Vid en senare graviditet kan dessa antikroppar passera genom moderkakan och angripa det nya fostrets röda blodkroppar.
Tillståndet som orsakas av denna antikroppsreaktion kallas erythroblastosis fetalis, numera oftast benämt hemolytisk sjukdom hos foster och nyfödda. Det kan orsaka svår anemi (blodbrist), gulsot, hjärnskador och i värsta fall dödsfall hos fostret eller nyfödda barnet. Risken ökar dessutom för varje efterföljande graviditet, eftersom moderns immunförsvar svarar allt starkare för varje gång det utsätts för Rh-positiva blodkroppar.
Rh-negativa kvinnor som väntar ett Rh-positivt barn kan förebygga komplikationer med en injektion av immunglobulin mot Rh(D), i till exempel USA känt under namnet RhoGAM. Preparatet innehåller antikroppar som binder och oskadliggör eventuella Rh-positiva röda blodkroppar som tagit sig in i moderns cirkulation, innan hennes immunsystem hunnit bilda egna antikroppar. I Sverige ges motsvarande skydd rutinmässigt i graviditetsvecka 28–29 samt inom 72 timmar efter förlossningen om barnet visar sig vara Rh-positivt.
Utöver Rh-konflikten finns även ABO-inkompatibilitet, som framför allt uppstår när mamman har blodgrupp 0 och barnet har blodgrupp A eller B. I det beskrivna fallet, med en B-positiv mamma och en 0-positiv pappa, är denna risk också liten. Uppstår en ABO-konflikt trots allt ger den oftast betydligt mildare symtom än Rh-konflikten och kräver sällan mer än ljusbehandling av nyfödda med gulsot.
Ett äktenskap mellan en B-positiv kvinna och en 0-positiv man medför normalt inga blodgruppsrelaterade risker vid graviditet, eftersom båda är Rh-positiva. Rh-inkompatibilitet med fosterblodsjuka är i stället ett problem för Rh-negativa mödrar med Rh-positiv partner – ett tillstånd som idag kan förebyggas effektivt med anti-D-immunglobulin. Alla gravida i Sverige erbjuds dessutom blodgruppsbestämning tidigt i graviditeten inom ramen för den ordinarie mödrahälsovården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online