Bensin kan förorena dricksvattenförsörjningen via utsläpp vid transporter, läckande lagringstankar och felaktig hantering hos konsumenter. Exponering för förorenat vatten kan påverka människors hälsa, och redan vid låga koncentrationer ger bensin upphov till onaturlig smak och lukt i vattnet.
Bensin i vatten kan detekteras genom analys av så kallade syresättningsämnen – kemiska föreningar som naturligt förekommer i petroleum. Metyl-tert-butyleter (MTBE) samt bensen, toluen, etylbensen och xylen (gemensamt benämnda BTEX) är kända för att kunna orsaka cancer, hudirritation, andningsbesvär och påverkan på centrala nervsystemet.
Dessa ämnen kan tas upp genom huden, inandas via ångor och intas direkt när man badar i, använder eller dricker förorenat vatten. Därför är tidig upptäckt av bensin i vattentäkter särskilt viktig för skydd av både brunnar och kommunala vattenverk.
Bensin i vatten analyseras oftast med gaskromatografi-masspektrometri (GC-MS), en metod för bestämning av flyktiga organiska ämnen. Vid analysen förångas provet, vilket separerar det i individuella, rena kemiska föreningar som därefter identifieras och kvantifieras.
Resultaten överförs till en masspektrometer, som mäter massa och förekomst av respektive ämne i provet. Tack vare metodens höga känslighet kan även mycket låga spårnivåer av föroreningar påvisas, vilket gör GC-MS till standardmetoden inom miljöövervakning och laboratorieanalys.
Amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA) har fastställt ett sekundärt riktvärde för MTBE på 0,02–0,04 delar per miljon (ppm) i vatten, men enskilda delstater kan införa striktare gränser. För övriga ämnen gäller följande maximala föroreningsnivåer:
Fram till 2010 saknades federala gränsvärden för andra enskilda syresättningsämnen, exempelvis diisopropyleter (DIPE) och tert-butylalkohol (TBA). I Europa regleras istället kvaliteten på dricksvatten genom EU:s dricksvattendirektiv, där bland annat bensen omfattas av stränga gränsvärden för att skydda konsumenternas hälsa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online