Flaskvatten betraktas ofta som ett renare och säkrare alternativ till kranvatten, men bilden är mer komplicerad än så. I vissa fall är det faktiskt vanligt kranvatten som fylls på flaska och säljs vidare till konsumenter. Andra vattenkällor, exempelvis källvatten, kan vara naturligt exponerade för farliga ämnen. Dessutom kan själva flaskningsprocessen införa främmande ämnen som kan vara skadliga för hälsan.
En fyraårig studie från Natural Resources Defense Council (NRDC) visade att 22 procent av de testade flaskvattenmärkena innehöll kemiska föroreningar i nivåer som överskrider vad delstatliga lagar tillåter. Ämnen som arsenik påträffades i vattnet, och sådana ämnen kan ansamlas i kroppen över tid med allvarliga konsekvenser. NRDC uppskattar dessutom att cirka 25 procent av allt flaskvatten i själva verket är kranvatten som säljs på flaska. Det innebär att de kemikalier som finns i kranvatten även kan finnas i många flaskvattenprodukter.
Koliforma bakterier förekommer naturligt i växter och jord, och organismerna kan ta sig in i dricksvattnet redan vid källan. Störst fara utgör bakterierna när de muterar till stammen Escherichia coli, oftast kallad E. coli. Den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC bevakar utbrott av just E. coli-stammen O157:H7, eftersom denna patogen kan orsaka allvarlig sjukdom. En anmärkningsvärd detalj är att FDA, den amerikanska livsmedelsmyndigheten, inte reglerar halten koliforma bakterier i flaskdricksvatten.
Ftalater är syntetiska mjukgörare – konstgjorda organiska kemikalier som används för att göra plast mjuk och formbar. Eftersom ftalaterna inte binds kemiskt till plasten under tillverkningen kan de läcka ut i allt materialet kommer i kontakt med, inklusive vattnet i flaskan. Flaskvatten som förorenats av ftalater kan fungera som en endokrin störare, det vill säga störa kroppens hormonbalans. Detta har kopplats till onormal sexuell utveckling hos män, nedsatt manlig fertilitet och för tidig bröstutveckling. Studier har även pekat på samband med cancer, missfall, för tidig födsel och astma.
NRDC:s undersökningar har också avslöjat varierande kvalitet bland flaskvattentillverkarna. Till problemet bidrar att regelverken för flaskvatten saknar krav på att informera konsumenter om föroreningar som påträffats i vattnet. Även om det är ovanligt kan fysiska partiklar passera kontrollen under flaskningen och hamna i flaskorna. Ämnen som livsmedelsfärg, industrilösningsmedel, plastfragment och andra föroreningar kan då sväljas av konsumenten, vilket kan ge upphov till magbesvär och andra relaterade sjukdomar.
Sammanfattningsvis är flaskvatten inte automatiskt säkrare än kranvatten. Genom att läsa etiketter noggrant, välja flaskor fria från skadliga mjukgörare samt i förekommande fall filtrera kranvattnet hemma kan du minska risken för exponering av skadliga ämnen och samtidigt göra ett mer miljövänligt val.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online