Marina ekosystem utgör en betydande del av vårt vattensystem. De täcker över 70 procent av jordens yta och försörjer oss med både mat och inkomst, samtidigt som de stödjer arter som gynnar våra grödor – vilket gör dem oumbärliga för livet på jorden. Studier har dock visat att hela 50 procent av världens grundvatten är olämpligt som dricksvatten på grund av föroreningar. Att bevara planetens vattenförsörjning är därför avgörande för vår överlevnad.
Rening genom vattensilning hjälper till att rena förorenat vatten via flera väldefinierade stadier. Nedan går vi igenom varje steg i processen.
Förbehandlingen är det första steget när vatten silas för rening. I detta skede avlägsnas grova partiklar och skräp som pinnar, löv och stenar. Kemikalier tillsätts ofta redan här för att förebygga algutveckling i vattnet.
I koaguleringssteget avlägsnas små slamämnen, mikrober och andra suspenderade partiklar. Kemikalien alun tillsätts, vilken neutraliserar och koagulerar partiklarna genom att binda ihop dem till större aggregat som då sjunker till bottnen. Detta underlättar efterföljande silning och borttagning ur behållartanken. Vissa har ifrågasatt användningen av alun på grund av dess påstådda höga aluminiuminnehåll, men det finns få vetenskapliga belägg som stöder den oron.
Flockningssteget inträffar när de koagulerade partiklarna blivit täta och börjar sjunka i vattnet. Här saktas processen ned medvetet, eftersom partiklarna behöver tid på sig att nå botten av behållartanken. Först när samtliga partiklar sjunkit ner kan nästa steg påbörjas.
Vid klarningen avlägsnas det slam och de avlagringar som samlats på tankens botten under flockningssteget. Föroreningarna skrapas noggrant bort från vattentanken.
Under stabiliseringsprocessen kontrolleras vattnet för ämnen som kan göra det hårt, exempelvis kalcium och magnesium. Dessa mineraler är i regel ofarliga att inta, men de kan skada kopparrör och minska effekten av tvättmedel och tvål vid disk och tvätt. Är vattnet för hårt avlägsnas mineralerna i detta skede.
Är vattnet i stället för mjukt kan det behandlas med natriumbikarbonat, vilket höjer vattnets alkalinitet och buffringsförmåga samt neutraliserar koldioxid. Vid pH-justering tillsätts en lämplig kemikalie i reningssystemet, såsom natriumhydroxid, varvid koldioxid frigörs. I vissa fall reduceras även syreinnehållet för att göra vattnet mindre korrosivt.
Filtrering är det avslutande steget i reningsprocessen. Kvarvarande mikroorganismer, mineralutfällningar och suspenderade material separeras och avlägsnas från vattnet, vilket ger en extra desinfektion innan vattnet är redo att distribueras som rent och säkert dricksvatten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online